Tankar som försvinner

Ni vet hur det är när man är så där trött att man knappt orkar hålla ögonen öppna. Det är då man kommer på de där idéerna som är så sjudundran bra som ger en fjärilar i magen och gör en helt fnittrig. Problemet är att man är så trött att man inte orkar skriva ner dem, utan man intalar sig själv att den här idén är så bra att man omöjligt kan glömma bort den nu när man kommit på den. Tyvärr så glömmer jag alltid bort det otroligt positiva jag hade kommit på. 

Jag tycker om mitt jobb just nu. Jag är sjukt bra på det, det är givande och motiverande, jag utvecklas för varje dag jag är där. Men jag längtar efter semester. Det känns att jag inte var riktigt ledig över jul. Det känns att senaste semestern var i  april 2013. Det känns just nu och jag har 2 månader kvar tills jag får åka någonstans. Orättvist, men självvalt. Jag valde en sen semester så jag inte skulle brinna upp av den grekiska solen, vilket jag ändå kommer göra, men förhoppningsvis lite mindre än om jag är där i juli.

Jag längtar efter att sitta i solen och bara vara, lyssna på havets vågor, köra omkring i grekisk idyll och äta massor med fisk. Jag och sambon ska hänga i mammas hus helt ensamma, rå om oss själva, grilla, shoppa, bada och älska. Det ska bli kul minst sagt.
Jag tog körkortet nyss, det är helt galet att jag har körkort. Från det att jag satt mig i bilen för första gången tills dess att jag hade kortet i hand, gick det fem veckor. Fem intensiva men korta veckor. Dagarna bestod av att jobba och sedan rusa iväg till Sumpan för att köra lite. Det var kul, läskigt, galet, motiverande, svårt och enkelt. Både svårt och enkelt.
Är ni nöjda med livet? Känner ni att det är så här ni vill ha det? Jag vill så mycket, men jag har varken tid, pengar eller talang. Jag är duktig på det jag gör men jag vet inte om det är det jag vill göra hela livet. Men jag tycker ändå det är roligt mer än bara då och då. Jag vet hur man ska fixa saker och hur man ska prata med personer för att kunna fixa saker. Låter vagt, men det känns som att det är det mitt arbete går ut på till stor del. Och jag är duktig på det. Konstigt.

Lämna en kommentar