Inlägg märkta ‘oscars’

Kategorin Short Film (animated)

tisdag, 23 februari, 2010

De fem filmerna som är nominerade är:

- French Roast

- Granny O’Grimm’s sleeping beauty

- The lady and the Reaper

- Logorama

- A matter of loaf and death (Wallace & Gromit)

Bland de 5 filmerna nominerade för en Oscar så tyckte jag tre var riktigt bra och två, inte alls särskilt bra.

För att kategorisera så gillade jag Logorama minst. Verkligen inte min sorts film. Jag vet att det var menat som en ironi mot reklam och märken men jag tyckte det var en klen handling och rent utav en trist film.

Sedan tyckte jag A matter of Loaf and Death var förutsägbar och tråkig. Men Wallace & Gromit har aldrig heller varit några favoriter. Det var 29 minuter jag plågade mig igenom.

Därefter kommer de resterande tre filmer jag sett tätt intill varandra. Min initiala känsla är att French Roast kommer snäppet efter de andra två. Den var söt. Simpel men intressant och med en liten moral inbäddad. Sånt gillar jag.

The lady and the Reaper var rolig. En fniss film som jag njöt av, men den som var allra bäst var Granny O’Grimm’s Sleeping Beauty. Den var originell och helt oväntad. Hoppas den vinner.

Men eftersom världen och definitivt Oscars kommittén sällan tycker som jag gör kommer antagligen Logorama ta hem priset. Fan för att inte vara allsmäktig så man kunde få göra sådana här beslut själv!

Vad säger det om mig?

lördag, 6 februari, 2010

Jag satt och tittade på en film på jobbet inatt. Det var en Oscars kandidat, den enda som inte har en verklig människa i den. Helt tecknad.

Söt film, gjord för barn och tydligen uppskattad även av vuxna.

Tanken att kunna sätta ballonger till sitt hus och ta det med om man flyttar gav en alldeles varm känsla inombords.

Men det var inte det jag skulle prata om.

Utan filmen Up, som den heter, började med ett par ungar som bondar över samma intresse och växer upp tillsammans, gifter sig och har ett underbart liv ihop. Man får de första 5 minuterna (möjligtvis tio) följa deras 60-70 första år. Det var inte att de var ihop så länge som gjorde det, utan hur söta och roligt de hade ihop. Jag var direkt giftassugen.

Men vad säger det om mig? Som tror jag måste ha en ring på fingret och någon som lovar mig evig kärlek för att tro att jag kan få just det. En person som är min närmaste och underbaraste tills vi är skröpliga och tynar bort?

Försökte prata med min älskling om det men orden ville inte riktigt forma sig. Ok så visst, jag hade sovit hela tre timmar sedan jag kom hem från jobbet, men ett försök är ett försök.

Det är något cyniskt i mig som säger att eftersom han inte vill gifta sig så vill han inte vara med mig. Inte egentligen. Även om jag inte tror det själv så är det en liten röst som tjatar någonstans där i bakhuvudet. En som säger, när han träffar någon annan och blir riktigt kär, kommer han gifta sig. Det är bara inte du.

Men jag känner par som varit sambos genom två barnafödslar och trettiotal år och är sötare ihop än många av de jag känner som är gifta.

Så vad säger det om mig?

Att jag måste ha en ring och ett papper för att verkligen nå tillit? Har jag så lite tro i att jag kan hålla mig intressant i flera år så jag måste binda någon vid mig, någon som får svårare att gå ut genom dörren för jag har en laglig rätt till att vägra skiljas? Vill jag verkligen ha sådan makt över någon?

Jag vill bli gammal med min älskling. Vissa kan tycka det är naivt att känna så efter så kort tid ihop, men jag vet att jag vill. Jag antar det är så när man är kär.