Inlägg märkta ‘film’

Animated Feature Film

lördag, 6 mars, 2010

De fem filmerna som är nominerade för en Oscar är:

- Coraline

- Fantastic Mr Fox

- The Princess and the Frog

- The Secret of Kells

- Up

Låt mig ta dem i ordning.

Coraline, var helt underbar. En historia som fångar och har en på helspänn. Till och med min älskling tyckte om den, helt oväntat. Den handlar om Coraline, en ung flicka, som med sina föräldrar flyttar till ett nytt hus. Föräldrarna, som är som vilka föräldrar som helst, har inte riktigt tid för henne. En natt hittar Coraline en liten lönn gång som leder till ett precis likadant hus med föräldrar som ser precis ut som hennes egna förutom att de har knappar till ögon. Men dessa föräldrarna har tid att umgås och älska henne…

The Princess and the Frog, Disney. Disney film. Disney, Disney, Disney. Behöver jag säga mer? Förutsägbar, med den typiska Disney berättar tekniken. Är det något ni inte redan kan lista ut innan ni ser filmen? I så fall har ni inte sett Disney. Jag älskar däremot sydstats dialekterna. Ända sedan jag såg Borta med Vinden för första gången har jag önskat att jag bodde i de amerikanska sydstaterna. Denna utspelar sig i New Orleans. Direkt började jag leta efter det där Gumbo receptet jag velat testa i så många år. Det var ungefär det enda positiva jag tog med mig från filmen. Vill man se liknande film kan man se Little Mermaid, Aladdin, Beauty & the Beast och så vidare och så vidare. (De som skrev denna film skrev faktiskt Aladdin och The Little Mermaid också, så det är kanske inte så konstigt att de har samma storyline).

The Secret of Kells, väldigt vacker film, och språket. Så underbart. Men handlingen höll mig inte på mina tår och jag kunde helt enkelt inte hålla mig fokuserad genom hela filmen. Tror jag spolade bort en minut, vilket nästan är försumbart, om den inte hade varit nominerad för en Oscar! De delar av filmen som höll mitt intresse var alla delar med karaktären Aisling. Det var något så spännande med henne.

Up, jag älskade Up. Ok, inte älskade hela Up, men jag älskade den som en helhet. Var det oklart? Jag tyckte början var så otroligt fin, fick mig att gråta. Hur Carl Fredricksen lever ett långt liv med kvinnan han älskar, i år har han lovat att ta henne till Sydamerika men sedan dör hon. Så han tar huset med sig till Sydamerika med hjälp av ballonger. Därefter slutar den vara fin men istället blir den rolig. Inte så där jag gapskrattar tills jag kissar på mig – rolig, utan fnissigt rolig. Den var i alla fall helt ok, och definitivt värd att se.

The Fantastic Mr Fox, bra animering, bra historia (vad mer kan man vänta sig av Roald Dahl?). Gillade filmen, den var söt. Problemet för mig var att jag såg den hastigt, idag på jobbet, mellan en hel del störningar. Det var det enda sättet att hinna se den innan galan imorgon. Den var bra. jag rekommenderar den, Oscars nominerings bra? Definitivt. Vinnar bra? Nej. Mest för jag har bättre filmer att välja mellan, bland annat Up och Coraline.

Min röst går definitivt på Coraline. Originell. Fångande. Underbar. En vinnare!

Vad säger det om mig?

lördag, 6 februari, 2010

Jag satt och tittade på en film på jobbet inatt. Det var en Oscars kandidat, den enda som inte har en verklig människa i den. Helt tecknad.

Söt film, gjord för barn och tydligen uppskattad även av vuxna.

Tanken att kunna sätta ballonger till sitt hus och ta det med om man flyttar gav en alldeles varm känsla inombords.

Men det var inte det jag skulle prata om.

Utan filmen Up, som den heter, började med ett par ungar som bondar över samma intresse och växer upp tillsammans, gifter sig och har ett underbart liv ihop. Man får de första 5 minuterna (möjligtvis tio) följa deras 60-70 första år. Det var inte att de var ihop så länge som gjorde det, utan hur söta och roligt de hade ihop. Jag var direkt giftassugen.

Men vad säger det om mig? Som tror jag måste ha en ring på fingret och någon som lovar mig evig kärlek för att tro att jag kan få just det. En person som är min närmaste och underbaraste tills vi är skröpliga och tynar bort?

Försökte prata med min älskling om det men orden ville inte riktigt forma sig. Ok så visst, jag hade sovit hela tre timmar sedan jag kom hem från jobbet, men ett försök är ett försök.

Det är något cyniskt i mig som säger att eftersom han inte vill gifta sig så vill han inte vara med mig. Inte egentligen. Även om jag inte tror det själv så är det en liten röst som tjatar någonstans där i bakhuvudet. En som säger, när han träffar någon annan och blir riktigt kär, kommer han gifta sig. Det är bara inte du.

Men jag känner par som varit sambos genom två barnafödslar och trettiotal år och är sötare ihop än många av de jag känner som är gifta.

Så vad säger det om mig?

Att jag måste ha en ring och ett papper för att verkligen nå tillit? Har jag så lite tro i att jag kan hålla mig intressant i flera år så jag måste binda någon vid mig, någon som får svårare att gå ut genom dörren för jag har en laglig rätt till att vägra skiljas? Vill jag verkligen ha sådan makt över någon?

Jag vill bli gammal med min älskling. Vissa kan tycka det är naivt att känna så efter så kort tid ihop, men jag vet att jag vill. Jag antar det är så när man är kär.

Har du någonsin sett en padda bli kliad?

torsdag, 28 januari, 2010

Om inte.. gå hit och titta nu. Världens sötaste ju!