Skriva av sig

Min syster föreslog att jag skulle skriva av mig, så som jag brukade skriva av mig för flera år sedan.

Det var enklare på den tiden, som ett andra andetag, det kom naturligt. Jag gav upp min online dagbok för att en person tyckte det var jobbigt att alla visste allt om oss, kunde läsa allt om oss. Så jag gav upp det istället för att flytta bloggen och på något vis har jag inte kommit tillbaka.

Nu har jag saker som jag behöver lätta på men som jag inte kan lätta av mig för jag oroar mig över vem som läser. Jag brukade aldrig oroa mig förut. Vem oroar jag mig för nu?

Jag går igenom det som jag gått igenom hela mitt liv. Att gå ner i vikt. Men det är annorlunda nu, för jag behöver gå ner i vikt av en annan anledning än enbart fåfänga. Jag är friskare än någonsin, jag är stark, kanske lite tröttare än de flesta men jag har en orsak till det. Jag har PCO, cystor i äggstockarna. Ett symptom är att man blir väldigt trött. Ett annat symptom är att man har onaturlig förkärlek och dragning till kolydrater (give me all the carbs!). Man har överdrivet med testosteron i kroppen, vilket är jätte bra om man vill bygga muskler. Mindre bra om man vill slippa ansiktsbehåring. Men kickern är, man har svårt att gå ner i vikt och svårt att bli gravid. Går man inte ner i vikt så är det näst intill omöjligt att bli gravid. Går man inte ner i vikt får man ingen fertilitets hjälp. Man är fast i en ond cirkel. Och vad är läkarnas råd? Börja med pulver dieter.

Ibland tror jag det bara är idioter som blir läkare. Håller de sig inte uppdaterade med all ny forskning? Vet de inte att du inte ska svälta dig själv? Tror de att jag bara skulle behöva svälta mig själv en månad sedan skulle allt vara bra?

Problemet är att jag antagligen skulle behöva svälta ganska länge. Vad händer sedan när jag blir gravid och inte får svälta längre? Då skulle jag antagligen svulla, och att börja äta fast mat igen skulle bli en chock för kroppen. Hur hälsosamt skulle den stressen bli för min kropp? Antagligen inte särskilt hälsosam.

Jag äter redan enbart 1700 kcal om dagen. Kolhydrat mängden är under 20 g per dag. Jag har inte alltid ätit så och jag är inte alltid perfekt, men jag har haft koll på maten ganska länge. Jag ska inte försköna vad jag gör eller låta som om det är omöjligt, jag vill bara säga att det ibland känns så orättvist. Jag sitter där med mina grönsaker och lite kött och ska klara min dag, när mina kollegor trycker i sig godis och bullar. Jag vill inte ens ha godis och bullar. Jag vill bara slippa oroa mig för vad jag sätter i mig.

Min mamma brukar säga att man ska vara glad för att ens kropp säger till, då kanske vi slipper cancer i framtiden. Hon har verkligen rätt i att få säga så, jag ska inte klaga. Min mamma kan knappt äta nånting. Det är enklare för henne att lista sakerna hon får äta än att lista saker hon är allergisk mot. Hennes lista på godkänd mat är kort.

Egentligen har jag det ganska bra. Min lista är väldigt lång (och grönkål ligger i topp! Mums)

Lämna en kommentar