Primolut – Inte igen, ens på hundra år

Jag kommer bli otroligt personlig just nu, så om du inte tycker om personliga och feminina problem så tycker jag att du ska sluta läsa nu.

Jag brukade ha en spiral insatt. Hormon spiral. Innan jag skaffade den så brukade jag äta p-piller och var ganska galen när jag var på dem. Mensen var otroligt riklig, humörsvängningarna var extrema och menssmärtorna svåra. Men med spiralen var allt så mycket bättre. Jag hade ingen mens, inga smärtor och det var himmelriket. Det var himmelriket men inte normalt.

Sedan kom dagen då jag tog ut spiralen. Det var medvetet och frivilligt men smärtsamt. Den hade fastnat och det kändes som om någon rev ut en del av mitt kött när min gynekolog tog ut den.

Först var allt ok men sedan började jag blöda och jag slutade inte blöda. Det var inte mycket blod och gjorde inte ont men det var dagligen. Min syster sjuksystern sa att det var vanligt men min sambo tyckte det var allvarligt så till slut bokade jag tid med gyn igen. Min vanliga hade kö på 2 månader så jag gick till en annan, en som inte har min historia av humörsvängningar och menssmärtor.

Det var nog mitt första misstag.

Min gynekolog tyckte jag skulle ta Primolut, tabletter som ska “nollställa” hela flödet. Först slutar allt blödande när man tar dessa hormon tabletter i 10 dagar och sedan när man slutar ta dem börjar man blöda, riktligt. Det var ju inget jag inte kunde hantera för det hade jag ju gått igenom under minst 18 år innan spiralen, eller hur? Misstag två.

Jag åt tabletterna i tio dagar. Jag började bli lite hormonstinn. Jag blev otroligt sötsugen, det gick inte att prata reson med mig, jag skulle ha socker. Ok, hormonsvängningar antar jag. Jag motarbetade det inte så värst mycket utan lät det ske. Det var väl inte den värsta biverkningen tänkte jag. Sedan slutade jag äta piller och de första 3 dagarna hade jag kunnat svälja lera om det hade fått bort känslan av att kroppen inte var nöjd med något jag åt. Sedan skedde det. Jag började blöda. Och rikligt var liksom en underdrift. Första dagen ökade det i etapper och jag kunde vara någorlunda normal, sedan på kvällen slog menssmärtorna in på riktigt och jag behövde gå på toa en gång i timmen bara för att inte blöda ner soffan. Jag blödde mer på en timme än jag gjort på hela dagar tidigare. Det var omöjligt att sova, det var omöjligt att göra något. Det var helt igenom otrevligt.

Så här i efterhand hade jag inte tagit Primolut. Jag hade ont, jag mådde skit, jag har inte varit så instabil förut. Arg. Ledsen. Galen.

På tisdag ska jag tillbaka till gyn och se hur alla mina test gick men om hon nämner att jag behöver ta mer av Primoskiiiit så kommer jag skrika.

Lämna en kommentar