Jag har inte skrivit på ett tag, vilket ni nog märkt. Om man inte kände mig privat skulle man kunna tro att jag har dött eller ligger skadad i någon vägkant. Istället sitter jag utmattad på balkongen.

Jag jobbar heltid. Vilket de flesta av er också nog gör. Men jag var utmattad innan sommaren började och mitt heltidsprojekt i att arbeta hjälper inte. När tänker jag egentligen vila och vara ledig? Tydligen aldrig, tydligen gillar jag att straffa mig själv och jag vet inte ens vad jag straffar mig för.

Jag glömde söka ledigt i sommar. Men fortsätter det så här kommer jag bli sjuk. Jag kommer bli utmattat sjuk. Varför gör jag så här mot mig själv?

Jag sitter på balkongen, som äntligen går att sitta på (på en söt loveseat), vilket känns som en kompromiss över att det inte går att vara i resten av lägenheten. Vardagsrummet ska målas/tapetseras om och så har fallet varit i över en vecka nu. Att vardagsrummet ska fixas, att allt som var i vardagsrummet är annanstans förrutom de stora möblerna som bara är puttade in i mitten. Alla rum i lägenheten har blivit hinderbanor och sopstationer och det äter på mig att vara hemma.

Ändå sitter jag här och väntar på att arbetspasset ska börja. 2 timmar kvar.

Jag har blivit ett gnälligt, bittert monster och jag tänker hela tiden, om jag bara hade mer energi. Men energi måste man skapa själv, genom att sova, vila, äta rätt och röra på sig. Den enda av dem jag gör just nu är sover.

Jag vet inte om ni läser Postsecret. Hemligheter som skickas på vykort som sedan sätts upp på nätet, inte alla, det är inte längre realistiskt med tanke på hur många hemligheter Frank, som har hand om sidan, får. Han har haft sidan i över 5 år. Jag kommer inte ihåg alla detaljer men jag har följt det i år nu och det har verkligen blivit min söndags höjdpunkt.

Jag mår alltid bättre när jag läst andras hemligheter. Inte för att det är deras hemligheter utan för ibland behöver jag veta att någon har det sämre än mig, eller reagerar som jag gör, eller tänker på sådant jag tänker på.

Det har varit en standard för mig att surfa in där då och då i åratal men det var inte förrän jag la till sidan på RSSen som det verkligen blev en helande kraft, för jag behövde inte komma ihåg när hemligheterna uppdaterades eller surfa dit på eget kommando.

Jag älskar verkligen den sidan. Funderar på att köpa någon av böckerna och sedan ”lämna” den på ett högtrafikerat ställe som jobbet eller skolan. Jag tror det skulle vara upplyftande för andra att läsa hemligheterna också.

Jag har köpt dator. Och som vanligt har jag inte följt andras rekommendationer. Det blev ingen Asus. Det blev en Dell.

Jag har inte hört något illa om Dell, tvärtom, men det som övervägde mot Dell över Asus var deras erbjudande om räntefri och kostnadsfri avbetalning på 6 månader.

Visst, jag kunde betalat hela datorn nu på en gång men allt jag kan höra i mitt huvudet är ekot av ”en krona idag är värt mer än en krona imorgon” och kan inte förmå mig själv att hoppa ett sådant erbjudande. Dessutom fick jag pimpa min dator så den kommer med ännu bättre RAM än tidigare planerat. Det är sånt som gör mig glad.

Så jag har haft min skatteåterbäring i två sekunder och redan beställt en dator. Det känns lite konstigt att slösa på det viset men samtidigt skönt. Jag brukar slösa mina pengar ändå fast på helt meningslösa saker så att lägga pengar på något jag behöver och vill ha? Det kittlas lite i kroppen, samtidigt som jag svettar och tänker att oj, där kan jag komma att ångra mig rejält.

Som när jag köpte min Fujitsu Siemens Amilo 2727. Jag ångrade mig nästan direkt. Där hade jag sparat in genom att köpa en dator för 5000 och sedan visade det sig att datorn var kass. Konstigt att den var billig. Men det jag ångrar mig mest är nog att jag inte lämnade in den för ett år sedan då den började visa symptom på att inte vara helt ok, nu orkar jag inte ta bråket med företaget och gör som de flesta gör i min situation. Köper en ny dator istället.

Och det är just sån attityd som gör att vi blir behandlade som skit som konsumenter. Vi orkar inte ta bråket. Vi orkar inte ta bråket med företag som försöker hävda att det bara är ett års försäkring på deras produkter, vi orkar inte bråka med internet eller mobil leverantörer, som påstår att vi inte alls har sagt upp våra abonnemang och börjar skicka fakturor till inkasso. Vi orkar inte kräva den service och uppkoppling de lovat oss och vi betalar våra räkningar samtidigt som vi förbannar dem.

Konstigt de utnyttjar oss, väldigt konstigt. Notera sarkasm.

När jag jobbade på Sergel Inkasso blev jag förbluffad över hur många som hade sagt upp sitt Com Hem abonnemang och ändå fick fortsatta räkningar. Jag tyckte att de var väl blåsta. Sedan sa jag upp mitt Com Hem abonnemang och fick precis samma problem. Så frågan är, anställde Com Hem inkompetent personal eller satte de i system att få ut en eller två månaders avgift extra från varje kund. Jag röstar på det senare, eller en kombination av båda.

Oj, nu föll jag långt från min grundtanke här och det var. Jag har köpt en ny dator. Denna gång ska jag vara nogrannare med att se till att skicka den på reparation vid första misstanke på fel. Jag ska också låta bli att släpa med den till jobbet eller skolan. Jag har trots allt min gamla FS Amilo som kan ta den bördan, åtminstone till den dag då den kollapsar helt.

Och undrar ni över vad jag menar med flimmer av grönt – be gone så är det så att så fort min Amilo blir lite varm så flimrar skärmen grönt och skakar. Ibland mycket, ibland lite. Men definitivt störande.

Snart har jag avklarat ett jobbpass. Egentligen två. Som började 16.30 igår och slutar 6.00 idag.

Jag är utmattad. Jag är beyond utmattad. Jag är grinig och har halsbränna och vill sova. Jag vill bara sova sova sova.

Jag ser för jävlig ut. Jag mår för jävligt. Och allt skulle vara tolererbart om jag inte direkt börjar undra när jag får jobba nästa gång. Om jag kanske borde gå hem och sova tre timmar innan jag sätter mig och ringer min arbetsledare och ser om jag får jobba igen snart.

Jag tror jag behöver gå och kolla huvudet för något är ju helt klart fel.

Banker.

Jag förstår inte poängen med dem längre. Inte för mig.

Visst så kan jag betala mina räkningar, tack för det, men varje månad kostar de mig mer än jag tjänar på dem och då känner jag att jag hellre bara tar ut alla pengar och har de i madrassen. Det är ju inte som om banker är någon säkerhet längre.

Bankerna känns mest som lurendrejeri. De lurar oss och vrider och vänder och har sig för att vi ska bli av med så många ören som möjligt. Oftast så vill jag mest bara ställa mig på ett bankkontor och skrika högt men jag skulle inte få den reaktion jag strävar efter och då tänker jag, tänk om man hade med sig ett hagelgevär. Då skrämmer jag mig själv lite.

Bankerna bara sparkar på en och mest vill jag bara slippa dem. Mest av allt skulle jag bara ta min lön i cash, betala min hyra och sedan sitta med mina sedlar hemma. Jag skulle nog tjäna hela tio kronor i månaden på det. Kanske tjugo. Det är det sorgliga. Jag skulle tjäna på det.

Bankerna klarar sig tack vare oss små sparare. Det är vi som gör att de kan låna ut stora belopp till hemska räntor. För de får ha våra pengar gratis. Ärligt. Vi betalar bankerna för att de ska sitta där med vår futtiga lön och de skrattar. Skrattar åt vår dårskap.

Vi borde ställa högre krav.

Nu vet jag att ni säger att jag ska placera mina pengar eller liknande och om jag hade tillräckligt så jag alltid låg på plus i månaden så skulle jag det. Men det har jag inte. Därför sitter jag och drömmer om att spara mina pengar i madrassen istället för på banken.

Man kan tycka att jag och älskling har ett guldläge med två lägenheter vi vill byta till större, men personer flyttar ihop varje dag. Eller så har vi inte tillräckligt attraktiva lägenheter och med tillräckligt attraktiva menar jag min. Även om jag älskar den så är den alldeles för liten för en vuxen, eller en som ska anses vuxen.

Många tror vi inte tackade ja till den lägenheten jag pratade om tidigare eller väntade för länge med att tacka ja men det gjorde vi inte och de är fortfarande intresserade, efter de hittar en lägenhet som är större än min de kan byta min mot. Förstod alla det rabblet?

De vill alltså att jag ska byta min lilla etta mot något lite större först. Men gissa vad, om jag kan hitta en större och bättre etta inne i stan så kan jag byta själv, sen kan jag och älskling bara sitta och vänta ett år (om så behövs) innan vi byter våra då ännu mer attraktiva lägenheter mot något större.

Jag förstår inte folk.

Om de hade velat ha ett byte hade väl personen som skulle ha min lägenhet fått bo där en stund och leta byte själv. Suck.

Ju mer jag tänker på det desto avigare blir jag till byte med dessa. De skulle behöva renovera och sanera sin lägenhet. Katter. Usch. Ju mer jag tänker på det desto mindre desperat blir jag. Visst det är ett guldläge men samtidigt så har ni inte sett vad de hunnit göra med lägenheten på 20 år.

Jag vill så gärna officiellt flytta ihop med min underbaraste, men bara för det kan jag inte kasta in mig i vilken skit som helst? Deras behov av att leta bättre än min lägenhet går för långt, jag blir avig dem som personer som inte ser min vackra lägenhet för vad den är. Underbar. Och för att de inte verkar uppskatta att vi är de enda med två lägenheter i hela Stockholm som är intresserade av deras nergångna lägenhet.

Usch jag är bitter. Jag är besviken. Jag är lite trött på att ensam leta lägenhet. Och jag ska snart till jobbet. Allt är som vanligt i landet Lexi.

Här kommer en fråga jag nog har ställt förut. Men. Dags att köpa ny dator. Igen. Visst, jag har två laptops och visst de är båda av usla märket Fujitsu Siemens Amilo 2727. Aldrig mer FS.

Ena har Ubuntu (den är bra 90% av tiden) den andra har Windows (den är bra 10% av tiden). Windows datorn är den som behöver bytas ut och egentligen den jag behöver använda mest.

Datorn behöver klara flera program samtidigt. Helst ska dessa program vara tunga Adobe program. Den måste vara bärbar men inte liten. Jag spelar inte. Ibland lyssnar jag på musik. Den måste klara av att vara igång länge utan att överhettas (inte FS styrka precis). Batteritid är sekundärt för jag sitter mest nära ett uttag och jobbar, oavsett om det är här eller i skolan.

Jag är inte intresserad av tilläggsprogram eller liknande erbjudanden. Antingen betalar jag hela summan på stört eller det jag skulle föredra, ett erbjudande på avbetalning som inte innefattar ränta eller uppläggningsavgift (Dell hade ett nyligen).

Såja, jag tror det är allt. Och jag kan lägga 10.000 på en dator nu i juni. TIPS?

Den här damp ner i min brevlåda nyss… snygg som fan! Tack Limpan!!

(bilden ville inte visa sig, så jag ska fixa det senare)

Jag får inte ha fina saker, i det här hemmet går de bara sönder.

Vet inte om ni har märkt att ni får konstiga ikoner intill ert namn när ni kommenterar. Tänkte bara påpeka att jag inte har någon som helst kontroll över vem som får vad utan att det är automatiskt, men skulle man vilja personifiera det så kan man göra det här: http://www.gravatar.com/ och då kommer man ha en mer personlig intryck när man åtminstone kommenterar wordpress bloggar.

Sedan gav Isecore ett underbart tips på att man kan kunde skaffa CoComment för att hålla reda på vart man kommenterat och om de svarat. Passar perfekt med Firefox och jag är lite kär i det tillägget! Tackar!