Minns knappt hur det var när man kunde förklara sitt liv

En gång i tiden hade jag mycket att säga om ingenting. Jag brukade skriva varje dag och varje dag kom jag med ett nytt synsätt, en ny tanke, något intressant. Sedan slutade jag skriva varje dag och jag ångrar det hela tiden. Jag ångrar att jag lät mig påverkas av någons negativa sidor över mitt skrivande. Nu är det svårt att skriva, om ingenting men även om någonting. När något händer verkar jag inte längre kunna sätta det i skrift. Det bokstaveras ut i mitt huvud men sedan sitter det där, utan möjligheten att hamna på sidan. Det stannar inom mig, återupprepande.

Just nu har jag ingenting att berätta, ändå sker så mycket.

Förut skulle jag ha skrivit en rolig kommentar om arbetsintervjun jag hade igår på mitt nuvarande jobb. En intervju som handlar om att gå från konsult till fast tjänst. Intervjun var ganska intressant och tidigare hade jag diskuterat den här, öppet inför alla. Nu drar jag mig, skyr undan från att lufta min smutsiga bak.

Om en timme blir jag upphämtad och åker ut till min underbara syster. Längtar. Samtidigt vill jag gå och handla massa ingredienser så vi kan laga konstiga sötsaker tillsammans, men tid och ork existerar inte.

Så jag sitter och njuter av min sista lugna stund denna helg, innan det är iväg till barnkalas, syster kalas, familjen och en mini hund.

Lämna en kommentar