Crosstraining och mat

Min tanke just nu är hur i helvete ska jag orka gå upp imorgon och träna? Men samtidigt vill jag verkligen gå. Jag vet inte vart den här viljan kommer ifrån och jag borde inte analysera den på grund av rädslan att de ska försvinna. Jag får helt enkelt tacka och ta emot.

Det blir mitt andra crosstraining pass. Insikten att jag är ok med att jag kanske inte orkar hela passet, eller att alla andra är biffigare och mer tränade än mig är ok. Jag är helt ok med att vara medelmåtta. Sist jag tränade störde det mig. Jag kände mig uttittad konstant och hade svårt med att slappna av, denna omgång är det helt annorlunda. Dessutom tränar min syster med mig vilket sporrar mig något ofantligt. Att se henne ge allt gör att jag vill ge allt!

Det är svårt att blogga. Jag saknar att skriva. Jag saknar att få mina tankar i ord. Det är svårt att blogga för jag vågar inte vara ärlig. Inte med mig själv mer än med er, men jag tänker försöka. Jag börjar smått sedan kanske jag ökar på det.

Blogga mat hoppas jag att jag orkar göra. Mat är en passion, det är dumt att påstå något annat, men enbart mat blir väldigt tråkigt.

Lämna en kommentar