Arkiv för kategori ‘Uncategorized’

Slut, minus tio kilo.

Saturday, 1 September, 2012

Med slut menar jag inte helt slut, men den här veckan var fjärde veckan och jag har varit utmattad. I torsdags bönade och bad mina kolleger mig att äta något för de trodde jag skulle svimma så till middag blev det fisk. Abborre och blomkålsmos och det var ljuvligt. Jag hade haricots verts till och det var nog de som var det bästa med hela måltiden för där låg konsistensen och jag ville tugga för alltid. För evigt tugga och svälja, tugga och svälja.

På fredagen skulle vi på after work så jag tryckte i mig en halv kebab sallad och ville spy. Den var varken god eller hälsosam och det var inte värt det. Är mest förvånad över att jag inte känner mig proppmätt så tidigt som jag trodde jag skulle göra och inte heller så dunder hungrig efter jag ätit som jag trodde magen skulle reagera.  Det mest märkbara var den energi jag fick. Jag blev bubblig, glad och energisk.

Gick på after worken och drack vin, klämde i mig en tredje del av en Caesar sallad och var allmänt mätt tills jag kom hem. Skyller på vinet. Åt 4 jordgubbar så mådde jag bra igen. Somnade i soffan och vaknade långt efter midnatt när sambon tyckte det var dags för oss att sova i sängen istället. Bra idé. Sedan vaknade jag efter 9 på morgonen. Sov morgon, helt ljuvligt.

Tänker på stackarna som ska springa Tjejmilen idag. Regn och rusk men motion ska man ha.

Kan någon hitta en billig resa till Samos för 2 personer, 2 veckor, uteresedatum tidig oktober så älskar jag er för evigt!

Dag 21 – sista söndagen

Sunday, 26 August, 2012

Kan ni fatta att det är dag 21? Jag fattar inte att det är dag 21. Har jag verkligen inte tuggat någon mat på 21 dagar? Ja, så illa verkar det vara. Jag har inte stoppat något tuggbart (förutom sockerfritt tuggummi) i munnen på 3 veckor. Det är tillräckligt länge för att göra en galen.

Jag tycker shaken ger en en konstig smak i munnen. En beläggning som lägger sig på tungan och i ärlighetens namn, hade det inte varit för att jag gör det här för någon, någon som jag älskar, så hade jag nog slutat vid det här laget. Vikten går ner men jag hoppas det inte orsakar skada på inre organ, kanske inte på fyra veckor utan om man höll på längre?

Dag 21. Jag har 5 dagar kvar. Det är egentligen inte 4 fulländade veckor, utan blir två dagar kort men jag tror inte det kommer göra så stor skillnad på min insikt i vad andra går igenom när de gör så här. 9 kilo lättare är jag än så länge, så visst som viktminskning fungerar det, men hur blir det med kunskapen? Är inte poängen med viktminskning att lära sig varför man har gått upp i vikt och hur man ska göra för att ändra på sitt beteende?

Jag har köpt två kokböcker och läser recept och drömmer om vad jag ska laga. Drömmer om att jag inte ska gå upp dessa nio kilo som jag ändå slitit nu för att gå ner. Jag vet att det inte håller för såklart går jag upp när jag börjar äta mat igen, men kanske inte nio kilo? Vi får se. Jag är hoppfull att jag ska klara av att vara jag igen, men samtidigt rädd, för när vi bråkar hemma då vandrar mina blickar mot mat. Jag hoppas vi inte kommer bråka så mycket i framtiden.

Dag 13

Saturday, 18 August, 2012

Då var det lördag igen. Det är svårare att inte tro man är hungrig när man är hemma och inte sönderstressad. Visserligen är morgnarna svårast på jobbet också, men då vi har telefontid mellan 9-11 är det oftast för mycket att göra för att riktigt märka att man svälter sig.

Jag blir mörkrädd av de på jobbet. De äter mellan 500-600 kalorier om dagen sedan går de och tränar. Förstår de vad de gör mot kroppen? De låter som om de har en aning men ändå misshandlar de den. Det är skadligt, säger jag. Men ingen lyssnar. Så då får de väl fortsätta misshandla sig själva och jag fokuserar på mitt. Jag borde träna men skulle aldrig någonsin få för mig att göra det på de få kalorier jag äter nu. Mina organ behöver egentligen 1200 kalorier om dagen och bara det faktumet försöker jag att inte tänka på. Det är bara 2 veckor kvar.

Egentligen är det förvånansvärt enkelt att äta för lite, på vardagarna. Jag jobbar 8-11 timmar om dagen och med pulver shakes kan jag jobba utan att ta lång rast, vilket egentligen inte är så bra, men det fungerar. Sedan kommer jag hem, äter en pulver soppa och är så trött så jag går och lägger mig 20-21 tiden. Igår var jag till och med så ketos påverkad att jag gick hem runt 13 och la mig i soffan, vid fyra hade jag somnat och vaknade inte förrän kl 21. Sedan gick jag och la mig igen vid midnatt och vaknade sju i morse. Vanligtvis hade det aldrig fungerat, det säger mig att min kropp inte orkar hålla igång mig.

Om två veckor har jag gjort detta i fyra, då är det egentligen en vecka kvar tills det officiella slutet, men jag måste trappa upp med mat och därför ska jag göra det då. Om det blir frukost, lunch eller middag som slutar vara pulver har jag inte bestämt ännu, det kommer då.

Dag 6, förmiddag

Saturday, 11 August, 2012

Vaknade i morse klockan fyra och var relativt utvilad. Hade sovit sex timmar och hade kunnat gå upp men när jag såg på klockan som lös på Bonnier huset att den enbart var 4 på morgonen valde jag att kissa lite snabbt och gå och lägga mig igen. Vaknade inte igen förrän nio på morgonen. Skönt.

Det är lättare att hålla sig till en strikt diet om man kan sova bort flera timmar av dygnet, att vara utvilad hjälper såklart också.

Dag 5

Friday, 10 August, 2012

Det första man märker när man inte äter mycket är att man är trött. Inte så utmattad trött som jag trodde jag konstant skulle känna mig, utan snarare klockan sju på kvällen vill jag sova och inget annat. Jag har mest tvingat mig själv vara vaken för att jag var orolig att jag skulle vakna mitt i natten.

Det är otroligt lätt att hålla sig till pulver på jobbet, man har ju egentligen tillräckligt att sysselsätta sig med för att inte ha tid att tänka på mat ändå. Däremot är det svårt när jag går från jobbet och ska hem. Märker att jag automatiskt tänker vad ska vi äta/handla/unna oss men sedan får jag rätta den tanken med att nej ingenting. Tror det är otroligt nyttig för mig att inte få belöna mig själv för en dags hårt arbete.

Nu börjar första helgen och jag är lite orolig för all fritid jag kommer ha, men jag har garderat mig. Jag har köpt Skyrim till xbox360, hoppas det är roligt, och jag har tagit hem jobbdatorn om det blir ordentlig panik. Och där tog hjärnan slut. Sorry.

Dag ett

Monday, 6 August, 2012
m4s0n501

Jahapp, då skrev man ett långt inlägg som man var nöjd med men så gick det inte att publicera. Så nu blir det kortfattat:

– Sitter på balkongen och njuter av regnet

– Dag ett var enkel

– Min mamma vill att jag ska fuska när det passar henne

– Jag oroar mig för helgen.

 

Sådär ja. Då fick ni liksom fattning över vad det handlade om. Det luktar en blandning av koriander och mynta på balkongen.

På måndag börjar en ny del

Saturday, 4 August, 2012

Jag har inte skrivit för jag har tänkt att det inte funnits mycket att skriva om, men det är en lögn. Jag är inte lika fri att skriva vad jag vill som jag var när jag var yngre.

Jag vill inte såra min sambo, mina nära och kära och jag vill inte bli av med jobbet. Så frustrationer som uppstår håller jag inne, så gott jag kan. Jag har aldrig varit komisk eller kunde berätta historier som fångar sin publik men jag vill ju så gärna.

Nu har jag dock något som jag vill berätta, som jag vill berätta för mig själv. Det är inte mitt dagens jag som ska lyssna utan morgondagens. Jag vill att morgondagens jag ska minnas hur det är här och nu.

På måndag börjar jag flyta. Det är vad sambon kallar det, och det låter så otroligt äckligt i mina öron. Flyta, det är när man bara äter flytande föda. Det finns många som gör det för att gå ner all sin övervikt, eller som en start för en viktminskningsprogram eller för att de ska göra en gastric bypass. Jag gör det av kärlek.

Jag har alltid sagt att jag aldrig någonsin skulle flyta.I min tanke är det en quick fix till ett problem som kvarstår när man är klar. Men om man flyter av anledning till att man ska göra en operation så är det ju precis den där quick fix man vill ha och behöver, och allt jag ska göra är att vara ett stöd och ett stöd är något jag har inbillat mig att jag är bra på att vara.

Jag vill dokumentera vad det här gör mot mig. Jag är otroligt känslig (om man får lyssna på vissa nära och kära) och en sådan här sak som att gå ner till 800 kalorier om dagen kanske knäcker mig, kanske får mig att lägga mig i fosterställning mina vakna timmar, längtan efter natten som sedan inte sovs helt igenom för hungerkänslan håller mig vaken. Jag tvivlar, men det kanske blir så. Eller så gör det mig starkare, får mig att se vad jag verkligen vill göra åt min situation. Kanske.

Oavsett så förväntar jag mig en riktigt grinig Lexi och vad blir jag grinig på mest? För är inte det saker som ligger och gnager på en hela tiden men aldrig kommer fram?

Is the countryside calling you?

Sunday, 26 June, 2011

Är ute på sambons land, eller det är hans mammas landställe. Jag har försökt säga att jag inte gillar landet. Jag gillar inte att tvingas vara trevlig och social i flera dagar utan någonstans att gömma mig (om jag inte skulle välja gå ut och gå i skogen förstås). Jag får lätt ångest.

Vi har varit här sedan i torsdags. Med en BiB åkte vi hit. En BiB som vi (mest jag) avslutade igår. Ångesten riktigt sköt i höjden när jag insåg att den skulle ta slut igår men då kom en räddande ängel. Helena satte sig i bilen från Stockholm och körde ut hit (Väddö) med en vän enbart för att fika. 1½-2 timmar i bil för att fika. Och så hade hon med sig 2 flaskor vin. Behöver nog börja tillbe gudinnan Helena.

Jag gillar inte att jag känner att jag måste hjälpa till, eller att jag måste vara ute för att inte bli dömd. Gillar inte kryp (blir alltid biten), gillar inte sol (blir otroligt bränd) och gillar inte att vara social. Men jag har inget val. Jag har en underbar sambo som ställer upp för mig, så jag sitter här och försöker att inte vara för grinig. Men imorgon får jag åka hem!!

Matångest

Tuesday, 21 June, 2011

Jag satt och tänkte igår, hur tjock jag blivit sedan Love dog, och började fundera på om jag itne skulle skaffa hund igen. Bara som motivation. Det gick inte lång tid innan jag insåg att jag inte tänkte mig springandes omkring med en hund, utan med Love, och då skrotade jag den idén. Jag kommer aldrig få honom tillbaka så det är inte värt att ens försöka hitta en hund som är en hundradel så fin som han var. Det gäller att motivera sig själv då. Men om man inte har lust att laga mat eller är sugen på någon mat utan mest bara känner blä för allt. Vad gör man då? Försöker läsa matbloggar för att få inspiration men känner bara blä blä blä.

Varje kväll när jag går och lägger mig tänker jag att det ska bli bättre imorgon.

Another day another dime

Thursday, 26 May, 2011

Började morgonen med positiva tankar. Promenerade några hållplatser på väg till jobbet och svettades lite sådär härligt mycket. Gick på tunnelbanan och tror människor undrade vad jag höll på med då det började forsa svettpärlor ner för kinderna. Är en sån där jobbig människa som svettas mycket. Det blir alltid värst när jag är klar och stannar upp. Då kommer allt nedforsande.

Åkte till jobbet och störde mig på alla anala poliskandidater som åkte på bussen. Ingen hänsyn någonsin. De ska på bussen först och blockera gångar och vara allmänt odrägliga. Men snygga när de gör det. Undrar vad det är för människor som vill bli poliser och som blir godkända.

Har återigen inget att göra på jobbet. Häromdagen hade vi massor och det var kul och dagen flög förbi. Sen hade vi inget igen och jag sitter här och försöker att inte vara alltför tydlig för chefen att jag inte jobbar (FÖR JAG HAR INGET ATT JOBBA MED) men hon sitter med perfekt syn över min dator och går förbi bakom mig alltför ofta för att inte märka att det jag gör, är inte arbete. Hoppas hon inte kommer in idag. (Hon kom in)

Det kliar i kroppen. kan inte sitta stilla. Vill göra något, vad som helst, hellre än bara sitta här och stirra på en skärm. Försöker tänka vad jag gör hemma eller vad jag gjorde i spärren när jhag var uttråkad. Båda svaren är titta på film. Det går inte. Behöver tips för att sysselsätta mig.

Shoppade kläder online för att fördriva tiden. Har egentligen ingen lust men känner mig tvingad att skaffa kläder jag kan ha på mig. Vilka kläder som helst, bara jag har kläder. Det förväntas. Kan inte lunka omkring i ett par jeans och sedan massa mjukisbrallor. Eller leggings. Även om det är skönt och bekvämt. Brukar tänka på hur alla andra är så dedikerade att gå ner i vikt eller att inte gå upp i vikt att de gör nästan vad som helst. Varför kan inte jag vara mer sån?