Bromsaren del två. Därför att det finns människor som bromsar på flerplatser.

Det finns de som följer strömmen av stressade människor. Ofta på väg in i en byggnad, jobbet kanske? Helt plötsligt är det några i mitten som bestämmer sig att stanna och börja prata eller titta på något och alla som går bakom går praktiskt taget in i en vägg.

En utökad version är de som valt att stanna i mitten av en högtrafikerad gata, i en klunga, för att prata. Det är säkert jätteviktigt. Så viktigt att hjärncellerna inte registrerar att man kan vika åt sidan. Tillsammans med de som absolut måste gå i led på trottoaren, ännuvärre med barnvagnar. Jag har mött så många som 4 mammor med vagn i led som mötte mig och min kompis Kara (även hon med vagn), de verkade tycka vi skulle ge plats åt dem.

Är det så svårt med högerregeln förresten? Om man möter trafik, håll till höger, så slipper man stöta in i varandra med en hård armbåge.

En av de värsta versionerna av bromsarna är de som väljer att stanna i slutet av rulltrappan. Stanna tvärt av och inte röra sig vidare. Så människor som kommer nerför eller uppför rulltrappan smäller in i dem eller börjar vandra bakåt. Ytterligare en version människor som snart kommer ha min fot högt upp i deras bak.

Ettan och Tvåan avklarade, nu är det dags för Scenario Tre. Det här inlägget är inspirerat av Helena. Hon brukar ofta påpeka just detta fenomen.

Bromsaren. Nu vet jag att ni tänker något bilrelaterat. Säkert någon dåre som inte riktigt lärt sig vilken pedal är vilken och växlar mellan gas, koppling och broms mitt i rusningstrafik? Men nej, det här relaterar till något helt annat.

Vissa dagar har man bråttom och kan därför tänka sig att trängas på ett fullpackat tåg. Nåja tunnelbana i mitt fall. Man är nog vid spärrarna när man hör det. Tåget är på ingång.

Man lyckas få fram kortet, ta sig igenom och sprinta ner på perongen. Svettig och eländig är man men man ser att man kommer hinna.

Som vanligt är man inte den enda som tänker så, eller som är stressad, utan det brukar vara ialla fall en eller två, ibland tjugo människor till som tänker samma sak. De sprintar, rusar, skuttar mot tunnelbanedörrarna.

De flesta kommer in ordentligt och masar sig till tomma platser eller trycker in sig så gott det går, men alltid, läs alltid, så är det minst en bromsare med i ekvationen.

Bromsaren skiter fullständigt i om du kommer med tåget eller inte. Bromsaren bryr sig bara om sig själv. Bromsaren är självisk.

Oftast är bromsaren en av de snabbaste när det gäller att rusa till tunnelbanan. Tyvärr väl framme, och innanför dörrarna, stannar personen helt. Safe! Klarade mig! Wooot! Sen att jag helt blockerar dörrarna för alla andra skiter jag fullständigt i! Japp, tankarna går att läsa i bromsarens ansikte.

Det spelar ingen roll om tåget för övrigt är tomt. Har man passerat dörrarna är det tvärstopp!

Ofta leder detta till att personen som kommer efter antingen måste bli handfast och putta på bromsaren, eller missa tåget.

MEN! Helena berätta en ny taktik som ska sättas i verket nästa gång detta händer mig. Nästa gång jag blir utsatt för en bromsare, ska jag ta tag i personens kläder, rycka ut dem ur tåget, se dörrarna stängas och säga/skrika: Kommer inte jag med ska inte du heller med!

Ni trodde väl inte jag bara hade ett scenario som störde mig?

Kö-cutter… Ja alltså en sån som absolut ska på något vis komma före i kön. Det kan vara en språngmarsch förbi en, eller köra över foten på en med kundvagnen så man måste hoppas runt några sekunder i smärta.

Men det är inte det värsta med denna person. Jag är ofta väldigt trevlig och låter stressade människor gå före mig i kön. Jag är snäll på det viset.

Sen brukar jag hjälpa min karma med att bistå med småmynt (när jag kan) om det fattas hos den före eller efter, eller till och med kolla att personen bakom mig i kön inte bara har en vara när jag har tjugo (då får den personen gå före).

Jag är snäll på det viset så därför är det ok om nån har bråttom och därför rusar förbi mig för att komma först i kön.

Det är inte problemet.

Problemet är de som absolut ska komma före i kön, och när de väl är där har de ingen koll på vart pengarna är! Eller så lastar de upp allt på bandet för att sen komma på att oj, de har ju glömt att de absolut skulle ha… *insert meaningless item here* och springer iväg för att hämta den grejen.

Problemet är att dessa människor gör att kön som skulle ha bestått av dem och mig snart växer till 4-5 kanske 10 personer till innan de är klara. Istället, kunde de låtit mig gå fram till kassan istället för att tränga sig före. Då hade de haft tid att hitta plånboken i väskan, komma på att de glömt citronen och placera sina varor på bandet med streckkoden mot sig.

Ur effektivitets synpunkt, hade vi besparat världen och resten av människorna i affären åtskilliga minuter.

Jag har som sagt väldigt sällan bråttom. Har jag bråttom brukar jag inte handla såvida det inte är panik viktigt, och är det det, brukar jag bara handla den varan och se be snällt om jag kan gå före i kön. Då har jag dessutom kortet eller pengarna redo. Därför är jag mer än villig att släppa fram stressade människor.

OM de har allt redo för en smärtfri betalning.

Nästa gång nån packar upp sina varor på bandet och börjar göra språng efter en vara kommer jag helt enkelt be dem ta det efter de betalat nuvarande varor, såvida de inte vill att jag släpper lös hunden på dem utanför butiken.

Vi har alla varit med om det, saker som bara inte är ok. Saker som man bara inte gör. Den här hamnar på min lista förnärvarande…

Löptiken. Jag har en hanhund. Han är ganska välhängd och är därför ganska tydligt en hanhund. Det går knappt att förväxla honom med en tik såvida man inte är helt hundanalfabet eller glömde glasögonen hemma.

Ibland när jag är ute så stöter jag på människor med andra hundar. Det är ju förväntat, Stockholm är en storstad och jag kan inte vara den enda med hund. Vissa av dessa människor har ingen kontroll på sina hundar, andra har. Vissa hundar är jättesociala medan andra kan skita i Love överhuvudtaget (alternativt skälla vilket gör att Love skiter i dem).

Sen finns det en viss speciell grupp människor.

De har en tik. En tik som löper just den här månaden. Ändå ställer de sig mitt i vilken gång man nu går i och vill att ens hundar ska mötas.

Resultatet av detta är att Love blir kåt. Min lilla gamling blir jättekåt. Det är ju ok om han får ha lite sex tycker jag. Men det får han inte av tikägarna som absolut skulle tvinga fram ett möte. Deras lilla hund kan ju bli fördärvad.

Vad blir resultatet? Jag får ingen lugn och ro när vi kommer hem. Jag får inte mycket sömn. För Love vill ut, ut och sätta på denna tik som absolut skulle få hälsa.

Hade jag blivit förvarnad att det var en löptik hade jag inte låtit Love hälsa. För så fort han fått en sniff av baken är månaden förstörd. Ja, läs månad, för tikar löper mer eller mindre en månad. Om han inte luktar där bak så kan han känna av det i marken men det blir inte en lika stor hysteri.

Jag vet inte hur många gånger jag har träffat en dam eller en man med stort leende, eller som varit på väg fram till mig med sin hund. Love har hälsat på hunden och har precis nått baken när ägaren säger… Ja hon löper ju så det är klart det är intressant. AAAARGGGHHHH…

Tack för ännu en förstörd månad. Jag har blivit frestad att släppa Love lös. Även om han är 12 så hinner han nog få en del av sina fantisier uppfyllda!