Arkiv för kategori ‘Jobb’

Vad inspirerar någon som är omöjlig att inspirera?

Saturday, 6 February, 2016

Jag känner mig som en sådan fejk. Jag känner mig trasig mesta delen av tiden. För ett tag sedan tog trasigheten över och jag hittade en terapeut, mitt i julledigheter, för det kändes som om jag desperat behövde ha någon som lyssnade på mig. Det var ett år sedan och jag känner inte att jag har blivit så mycket bättre.

Något vi nästan aldrig pratar om, trots att det ofta kommer upp, är det faktum att jag inte vill någonting. Jag har inga hobbies, inga önskemål, ingenting jag riktigt ser fram emot. Jag bara är.

De enda gånger en gnista lyser upp inom mig är när jag blir sporrad och tävlingsinriktad. Det är så primärt inbäddat i min själ att vilja vara bäst, att jag anstränger mig lite mer när någon visar sig vara bättre.

Jag kom in på en exklusiv utbildning på min arbetsplats – jag vill visa att jag är bättre än andra. Det gjorde mig glad en sekund, nästa sekund tänkte jag att ansökningsantalet säkert var lågt. Varför kan jag inte låta mig själv få ha den glädjen? Inte ens när jag fick höra att de hade haft flest ansökningar av alla år, just i år, blev jag glad att jag var en av de som blev antagna. Jag är glad att jag kom med, men det är som om lyrisk lycka inte existerar i min kropp.

Vår första uppgift är att göra en Pecha Kucha om vad som inspirerar oss. Vad inspirerar någon som inte blir inspirerad av något? Det enda jag kan komma på är att lära mig nya saker, och det låter så kallt och ytligt att jag inte ens vågar använda det. Vad inspirerar någon som är kall inombords?

Jag har hört att man kan lära sin hjärna att tro att den är lycklig genom olika mindfulness övningar. Det kanske börjar bli dags? För vem vill vara i närheten av någon som är fylld av självömkan? Jag vet att jag inte vill det.

Tiden kan verkligen flyga förbi

Saturday, 22 March, 2014

Nu var det hundra år sedan jag skrev något, i alla fall känns det som det. Att tiden går fort är en underdrift. Den senaste månaden har jag haft en ordentlig influensa, fått ryggskott, både blivit varnad om att jag kanske blir arbetslös och samtidigt höjd till skyarna över hur duktig jag är. Det har minst sagt hänt mycket.

Jobbet var inte vad jag trodde, men ändå var det det. Oförståeligt, ja. Jag trodde jag anställdes som en ganska typisk controller, men det var fel och efter att ha sett vad de andra gör (som är typiska controllers) är jag ganska nöjd med det. Istället är mitt fokus på kostnadsoptimering (typisk controller) men också effektivisering, process och verksamhets utveckling och en handfull ansvarsområden. Vissa dagar är det så otroligt motiverande och kul att jag inte vill gå hem, andra så orkar jag inte ens öppna e-post lådan. Det går verkligen från ena extrema till den andra, men just nu är det övervägande positivt. Trevligt.

Min första månad på jobbet hade jag ont i huvudet. Det var så mycket att ta in att jag var utmattad hela tiden. Andra månaden började saker lätta och det var väl 50/50 och ett tag trodde jag aldrig jag skulle klara någonting men de senaste veckorna så har det verkligen vänt. Jag ser vart problemen ligger och hanterar dem, själv. Jag kan till och med se hur de ska hanteras fast jag är så ny på företaget. Det är såklart inte i alla avseenden men i många av mina ansvarsområden. Det gör att min självkänsla har skjutit i höjden. Två och en halv månad in och jag klarar sådant som väntades ta mig ett halvår att klara av. Nu undrar jag om jobbet kommer kunna hålla takt med mig, komma med nya utmaningar hela tiden. Det närmaste året ser inte ut som om jag behöver oroa mig det minsta över det så det här kan bli riktigt roligt en lång tid framöver.

En dag som alla andra fast mer speciell

Tuesday, 4 February, 2014

Jag är inte riktigt redo att skriva om mitt nya jobb än. Jag har inte bestämt mig om hur jag känner för det och senaste månaden har mest använts till att vara otroligt utmattad för jag har varit på helspänn hela tiden för att inte missa någon viktig information. Information, det har kastats så mycket information mot mig att jag har fått huvudvärk. Samtidigt har man inte varit tydlig med vad det är jag ska göra, men mer om det en annan dag.

Idag fyller min finaste, underbaraste sambo år. Han blir 40 och därmed klassas han till 100% som vuxen, eller? Det är läskigt hur man kan se sig själv som ung eller i samma ålder  oavsett hur många år som passerar. Jag är fortfarande 23, han är fortfarande 26, i sinnet, men ändå inte. För han fyller 40 år idag. Nu har vi snart varit tillsammans i 5 år, det är sanslöst vad tiden går fort.

Är jag den enda som tänker så?

Sunday, 26 January, 2014

Jag är snart en månad in på mitt nya jobb. Jag vet inte än om jag ska skriva något här om det. Är det ens någon som vill läsa det?