Med slut menar jag inte helt slut, men den här veckan var fjärde veckan och jag har varit utmattad. I torsdags bönade och bad mina kolleger mig att äta något för de trodde jag skulle svimma så till middag blev det fisk. Abborre och blomkålsmos och det var ljuvligt. Jag hade haricots verts till och det var nog de som var det bästa med hela måltiden för där låg konsistensen och jag ville tugga för alltid. För evigt tugga och svälja, tugga och svälja.

På fredagen skulle vi på after work så jag tryckte i mig en halv kebab sallad och ville spy. Den var varken god eller hälsosam och det var inte värt det. Är mest förvånad över att jag inte känner mig proppmätt så tidigt som jag trodde jag skulle göra och inte heller så dunder hungrig efter jag ätit som jag trodde magen skulle reagera.  Det mest märkbara var den energi jag fick. Jag blev bubblig, glad och energisk.

Gick på after worken och drack vin, klämde i mig en tredje del av en Caesar sallad och var allmänt mätt tills jag kom hem. Skyller på vinet. Åt 4 jordgubbar så mådde jag bra igen. Somnade i soffan och vaknade långt efter midnatt när sambon tyckte det var dags för oss att sova i sängen istället. Bra idé. Sedan vaknade jag efter 9 på morgonen. Sov morgon, helt ljuvligt.

Tänker på stackarna som ska springa Tjejmilen idag. Regn och rusk men motion ska man ha.

Kan någon hitta en billig resa till Samos för 2 personer, 2 veckor, uteresedatum tidig oktober så älskar jag er för evigt!

Kan ni fatta att det är dag 21? Jag fattar inte att det är dag 21. Har jag verkligen inte tuggat någon mat på 21 dagar? Ja, så illa verkar det vara. Jag har inte stoppat något tuggbart (förutom sockerfritt tuggummi) i munnen på 3 veckor. Det är tillräckligt länge för att göra en galen.

Jag tycker shaken ger en en konstig smak i munnen. En beläggning som lägger sig på tungan och i ärlighetens namn, hade det inte varit för att jag gör det här för någon, någon som jag älskar, så hade jag nog slutat vid det här laget. Vikten går ner men jag hoppas det inte orsakar skada på inre organ, kanske inte på fyra veckor utan om man höll på längre?

Dag 21. Jag har 5 dagar kvar. Det är egentligen inte 4 fulländade veckor, utan blir två dagar kort men jag tror inte det kommer göra så stor skillnad på min insikt i vad andra går igenom när de gör så här. 9 kilo lättare är jag än så länge, så visst som viktminskning fungerar det, men hur blir det med kunskapen? Är inte poängen med viktminskning att lära sig varför man har gått upp i vikt och hur man ska göra för att ändra på sitt beteende?

Jag har köpt två kokböcker och läser recept och drömmer om vad jag ska laga. Drömmer om att jag inte ska gå upp dessa nio kilo som jag ändå slitit nu för att gå ner. Jag vet att det inte håller för såklart går jag upp när jag börjar äta mat igen, men kanske inte nio kilo? Vi får se. Jag är hoppfull att jag ska klara av att vara jag igen, men samtidigt rädd, för när vi bråkar hemma då vandrar mina blickar mot mat. Jag hoppas vi inte kommer bråka så mycket i framtiden.

Då var det lördag igen. Det är svårare att inte tro man är hungrig när man är hemma och inte sönderstressad. Visserligen är morgnarna svårast på jobbet också, men då vi har telefontid mellan 9-11 är det oftast för mycket att göra för att riktigt märka att man svälter sig.

Jag blir mörkrädd av de på jobbet. De äter mellan 500-600 kalorier om dagen sedan går de och tränar. Förstår de vad de gör mot kroppen? De låter som om de har en aning men ändå misshandlar de den. Det är skadligt, säger jag. Men ingen lyssnar. Så då får de väl fortsätta misshandla sig själva och jag fokuserar på mitt. Jag borde träna men skulle aldrig någonsin få för mig att göra det på de få kalorier jag äter nu. Mina organ behöver egentligen 1200 kalorier om dagen och bara det faktumet försöker jag att inte tänka på. Det är bara 2 veckor kvar.

Egentligen är det förvånansvärt enkelt att äta för lite, på vardagarna. Jag jobbar 8-11 timmar om dagen och med pulver shakes kan jag jobba utan att ta lång rast, vilket egentligen inte är så bra, men det fungerar. Sedan kommer jag hem, äter en pulver soppa och är så trött så jag går och lägger mig 20-21 tiden. Igår var jag till och med så ketos påverkad att jag gick hem runt 13 och la mig i soffan, vid fyra hade jag somnat och vaknade inte förrän kl 21. Sedan gick jag och la mig igen vid midnatt och vaknade sju i morse. Vanligtvis hade det aldrig fungerat, det säger mig att min kropp inte orkar hålla igång mig.

Om två veckor har jag gjort detta i fyra, då är det egentligen en vecka kvar tills det officiella slutet, men jag måste trappa upp med mat och därför ska jag göra det då. Om det blir frukost, lunch eller middag som slutar vara pulver har jag inte bestämt ännu, det kommer då.

Det första man märker när man inte äter mycket är att man är trött. Inte så utmattad trött som jag trodde jag konstant skulle känna mig, utan snarare klockan sju på kvällen vill jag sova och inget annat. Jag har mest tvingat mig själv vara vaken för att jag var orolig att jag skulle vakna mitt i natten.

Det är otroligt lätt att hålla sig till pulver på jobbet, man har ju egentligen tillräckligt att sysselsätta sig med för att inte ha tid att tänka på mat ändå. Däremot är det svårt när jag går från jobbet och ska hem. Märker att jag automatiskt tänker vad ska vi äta/handla/unna oss men sedan får jag rätta den tanken med att nej ingenting. Tror det är otroligt nyttig för mig att inte få belöna mig själv för en dags hårt arbete.

Nu börjar första helgen och jag är lite orolig för all fritid jag kommer ha, men jag har garderat mig. Jag har köpt Skyrim till xbox360, hoppas det är roligt, och jag har tagit hem jobbdatorn om det blir ordentlig panik. Och där tog hjärnan slut. Sorry.

Jahapp, då skrev man ett långt inlägg som man var nöjd med men så gick det inte att publicera. Så nu blir det kortfattat:

- Sitter på balkongen och njuter av regnet

- Dag ett var enkel

- Min mamma vill att jag ska fuska när det passar henne

- Jag oroar mig för helgen.

Sådär ja. Då fick ni liksom fattning över vad det handlade om. Det luktar en blandning av koriander och mynta på balkongen.