Arkiv för kategori ‘Jobb’

« Äldre poster

Hur man får anställda att känna sig lika mycket värda som hästskit

fredag, 2 april, 2010

#10 Ta bort rasten helt på nattpasset. Istället säger man att de anställda ska planera sin 29 minuters rast mellan de avgångar som går, så man inte är borta precis innan en så att säga avgång. Man ska vara tillbaks på sin plats senast 10 minuter innan avgången. Sedan går tågen åt minst två riktningar vilket gör att det inte alls är 30 minuter mellan avgångarna och om man alltid ska vara på plats senast tio minuter innan en avgång får man alltså aldrig en 29 minuters rast utan ska vara glad för de fem minuter man hinner springa på toa på.

#11 Uttryck de anställdas behov att gå på toa mer än en gång per fem timmars pass med orden ”Drick inte så mycket vatten/kaffe då”.

#12 Gör klart schemat till klockan sju på morgonen, men lägg inte upp det på intranätet (eller dit man ska kunna ringa för att höra sitt schema) förrän efter 14. Bara för att du kan.

Etiketter: , ,
Postat i Hästskit, Jobb | Inga kommentarer »

Hur man får anställda att känna sig lika mycket värda som hästskit

torsdag, 4 mars, 2010

#9 Man tvingar dem på en utbildning tidigt på morgonen, uppe med tuppen så att säga. Sedan bokar man in dem på ett arbetspass som börjar runt 23 samma kväll. Bara för att man kan.

Etiketter: , ,
Postat i Hästskit | 2 kommentarer »

Oacceptabelt Scenario

torsdag, 25 februari, 2010

Igår tog jag ett extra arbetspass.

De ringde mig, lätt halvt desperata, och jag sa ja.

Jag tror inte jag behöver pengarna och jag behöver definitivt inte sysselsättningen. Dessutom ringde de i måndags när trafiken var som värst och jag faktiskt trodde jag bara skulle få sitta och bli utskälld hela kvällen. Men sån är jag. Tar en för laget.

Stängning var det. Vilket innebär att jag ska sitta kvar och se sista tunnelbanan hem åka förbi. Krasst men så är ju jobbet.

På tisdagen sökte jag alternativa vägar hem. SL sa; åk hem klockan 4 på morgonen. VA FAN! Jag slutar ju ett! Så jag ringde till jobbet och hon som jobbade sa att jag kunde ta taxi hem, men behövde förvarna när jag började.

Ok lugnt.

Var på jobbet en halvtimme tidig. Sådan är jag. Var så osäker på trafiken och ville inte att min stackars kollega skulle sitta där och lida på grund av min dåliga framförhållning.

Ringde in. Bad om taxi. Personen som svarade hade ingen aning om vad jag pratade om men skulle kolla upp det.

Två timmar senare blir jag uppringd av en i växeln. Växeln är fel ord, det är ingen växel. De gör administration, usla på det, men administration. Lite våra go-to guys när vi behöver olika saker.

Hon skällde praktiskt taget ut mig. Det gick ju en nattbuss, jag hade bara sökt fel. Och visst såg jag, det gick en nattbuss. (Tryck alltid i att du kan gå en station om det går fortare). Men va bra. Visserligen gick den 22 minuter efter jag slutat, men det var ju varmt i kuren.

Ju längre in mot kvällen och närmare natten vi kom, desto snörvligare och eländigare blev jag. Tur att jag hade tagit med huvudvärkstabletter. Annars hade jag nog inte orkat.

Jag satt och tänkte på alla som jobbar i spärren och struntar i reglerna, och tar sista tåget hem. Jag ville, men nej. Jag skulle göra mitt jobb. Tur för en varm spärr tänkte jag.

Klockan slog ett. Ingen idé att packa än. Dryg halvtimme till bussen. Några minuter senare kom sista tåget, och gick.

Så fort tåget gått sprang en väktare in och låste allt. Visst det är hans jobb.

Sedan kom han in i kuren och sa åt mig att dra. Va fan? Det är 10 minuter kvar på mitt pass och jag vill inte stå ute i kylan. Men han ville inte ge sig. Otrevlig var han inte, men ut skulle jag.

Så jag packade mina saker, förbannade växeln, och tänkte nästa gång tar jag sista tåget.

Gick upp och ut i kylan, på en station där det inte finns några seven eleven eller andra möjligheter till värme, tänkte 2 sekunder, och vinkade sedan in en taxi.

Jag tog taxi hem, för jag var jätte förkyld. Det var minus grader ute och policyn var tydligen att jag skulle stå 25 minuter, trampa snö och vänta på en nattbuss som skulle ta mig två stationer?

Det är totalt oacceptabelt!

Etiketter: , , ,
Postat i Jobb, Oacceptabelt Scenario | Inga kommentarer »

Hur man får anställda att känna sig lika mycket värda som hästskit

onsdag, 10 februari, 2010

#6 Man installerar nya spärrar som tjuter när någon plankar, på en station där 99% plankar.

#7 Man ser till att ljudet på dessa nya spärrar är så öronbedövande högt att det tränger in i spärren som är en bra bit ifrån och orsakar tinnitus i spärrvakten. Dessutom får spärrvakten migrän för första gången i sitt liv som ett resultat av tjutet.

#8 Man struntar i att vissa stationer är hög risk, det ska fan inte patrullera några ordningsvakter där i alla fall. Ordningsvakterna har det bättre av att alla vara samlade på en enda station, då kan de visa youtube klipp på mobilen för varandra.

Etiketter: , ,
Postat i Hästskit | Inga kommentarer »

Egen tid… mammor säger – vad är det?

söndag, 7 februari, 2010

Om det är något jag har förstått så är det att jag inte ska ha barn. Eller i alla fall inte nu. Jag vågar aldrig säga definitivt jag ska inte ha barn, för sedan händer något och man sitter där med en unge eller tre och förbannar sig för att man ens sa att man inte ville ha några. För då älskar man ju sina pluttingar.

Men just nu säger jag att jag inte vill ha barn. En av de avgörande anledningarna är att jag redan nu har ångest för hur lite tid jag tycker jag har för mig själv. Och då har jag helt realistiskt räknat flera timmar för mig själv.

Nåja, jag går i skolan på vardagarna (och pluggar, eller borde, de timmar jag inte sitter på föreläsning). Sedan jobbar jag på helgerna och då kan man ju inte precis ha sin egen tid.

När jag kommer hem ska jag laga mat och planera in minst 8 timmars sömn så jag orkar vara någorlunda alert i skolan eller på jobbet. Och så vill min älskling prata och gosa. Vilket jag älskar, men det är inte min tid.

Därför, när kvällen kommer, får jag panik när klockan börja slå mot sovdags. Jag vill inte. Vill vill vill INTE! Älskar att sova och drömma och älskar definitivt att ligga och kramas och mysa innan jag ska somna, men jag vill läsa bloggar, läsa nyheter, slö surfa, bara vara och bara sitta i fotöljen och inte röra på mig.

Tänk om jag, på allt det där, hade barn. Då skulle jag antingen få välja bort sömn eller min egen tid. Jag fattar inte hur människor lyckas med det.

Etiketter: , , , ,
Postat i Jag vill, Jobb, Skola, Sötnosen | 4 kommentarer »

Man ska inte kasta sten i glashus

tisdag, 2 februari, 2010

I helgen jobbade jag morgon, vilket innebar att jag gick upp hutlöst tidigt. Omänskligt tidigt skulle jag nog vilja säga.

Men egentligen var det ok. För klockan 6 på en lördag morgon, eller söndag för den delen, är det inte många ute och jag kan ånjuta mitt kaffe samtidigt som jag läser min kurslitteratur i fred.

Runt 8-9 däremot, trots att resenärantalet är lågt så är min lugn bortblåst. Det är nämligen så att det springer runt kundservicevärdar. Jag har inget emot mina fina kolleger, och pratar gärna lite med dem. Men i söndags blev en stund istället  närmare en timme, och konversationen? Jo den blev inriktad på hur hemska ens kolleger var.

Alla har sina bra och dåliga dagar. Men när man knappt har något bra att säga om sina kolleger efter att bara ha jobbat 3 månader kanske man ska byta jobb?

Jag kan tycka, och det är milt sagt, att några av mina kolleger är lata jävlar. Jag kan även tycka, återigen milt sagt, att några ska omplaceras eller sparkas. Men inte alla. Inte i närheten av alla. Jag tycker faktiskt väldigt många är väldigt trevliga.

Jag tycker också, att man tre månader in, inte kan veta om ens kollega har befordrats på grund av nepotism eller på grund av kunskap och talang. Det var nämligen i det ämnet hon hade mest att yttra.

Hon lät bitter på en person som hon arbetat max 3 månader med och som någon gång under dessa tre har befordrats. Hennes enda anledning till varför hon inte gillade det, var för hon inte ville ta order av honom.

Jag tror jag vet vem det är. Jag tror jag har hört hans sida också. Jag tror min kära kollega KSV (kundservicevärden) ska svälja sin avundsjuka och fortsätta jobba, jag råkar veta att han gör ett väldigt bra jobb och har förtjänat sin högre befattning. Det handlar inte om nepotism, utan om att kunna sitt jobb och utföra det väl.

Men det sa jag inte. Varför?

Jag orkade faktiskt inte ta diskussionen, och var inte säker på att vi menade samma person. Inte till hundra procent.

Det roligaste, eller mest ironiska på dagen, var att hon klagade på andra kollegers arbetsmoral och beteende mot kunder, men hennes egen? Inte särskilt trevlig och tillmötesgående. Ett tag pratade hon högt och ljudligt, i spärr området,  klagande på företaget. Visst hon sa 1010, (telefonnummer vi ska ringa) men ingen som hörde henne kan ha misstagit vilka hon pratade om. Inga kunder i alla fall. FY!

Etiketter: , ,
Postat i Allt suger, Jobb | 2 kommentarer »

The silence depressed me. It wasn’t the silence of silence. It was my own silence.

söndag, 31 januari, 2010

Ibland tänker jag att mitt liv inte har börjat, för jag har inte tid att läsa en bok. Men egentligen är ju inte det sant. Jag har tid, men jag tar mig inte den tiden.

Det är konstigt hur jag relaterar till att ha ett liv med vad jag gör och inte gör på min fritid. Just nu känns det inte som jag har särskilt mycket fritid över huvudtaget. Är jag inte i skolan så pluggar eller jobbar jag (eller både och samtidigt). Gör jag inget av de två, lagar jag nog mat eller sitter död i min älsklings sköna fotölj (nu dubbad min fotölj, förlåt älskling) och läser bloggar. Jag orkar oftast inte ens skriva ett inlägg.

När jag går och lägger mig, eller snarare vi går och lägger oss, så tittar vi lite på tv och sedan myser vi oss till sömn. Det finns ingen plats för att läsa en bok.

För att trycka in bokläsandet någonstans i det hela, går jag nu omkring med en i väskan. Sylvia Plaths The Bell Jar, som jag velat läsa i en evighet, ligger nedtryckt längst ner i min väska. Allt i hopp om att den ska dras upp när jag sitter på tunnelbanan eller bussen, nej låt oss stryka det senare, jag blir så hemskt åksjuk då.

Men hur många timmar åker jag då tunnelbana om dagen? Kanske totalt 30 minuter. På hela dagen. Och det tar mig ca 3 minuter att lugna ner mig när jag stigit på tunnelbanan och ca 3 minuter att göra mig redo att stiga av den, där försvann visst 12 av dessa 30 minuter.

Jag hör flera av er mumla att 18 minuter är ändå något, bättre än inget. Och ni har rätt. Ändå lyckas jag inte dra upp boken, bara av den enkla anledningen att jag glömmer att den ens är med.

Etiketter: , , , , ,
Postat i Jag vill, Jobb, Skola | 2 kommentarer »

Prutt och bajs och ångest och så mycket kärlek

söndag, 24 januari, 2010

Jag vet att jag inte bloggar så ofta, men det är svårt att ta sig tid och ork när man har saker som ska göras hela tiden. Annat som måste prioriteras.

Ska snart till jobbet. Igår slutade natten med att det inte gick att låsa in kassan och jag var tvungen att lämna den med min avlösande kollega. Usch sånt ger mig ångest. Vi får se vad som hänt med kassan när jag kommer till jobbet.

Jag är kär. Jag är faktiskt jätte kär. Det gör mig lycklig. Just nu önskar jag att jag inte hade behövt jobba så hade jag kunnat sitta och titta på hockey med min älskade istället. Fan vad det suger att behöva jobba.

Etiketter: , , , ,
Postat i Allt suger, Jobb | 3 kommentarer »

Komiskt

lördag, 9 januari, 2010

Det pinsamma med plankarna är att de inte fattar vad det är som gör att vissa plankningstrick funkar och inte funkar beroende på hur spärrarna är konstruerade. Men å andra sidan behöver man ju knappast vara smart för att planka.

Det är roligt att betrakta dem när de försöker välbeprövade plankningstrick om och om igen och det inte funkar, till sist hoppar de flesta över men inte förrän jag fått lite skratt.

Det är också förvånansvärt många ungdomar som inte fattar att deras Terminskort slutar gälla klockan 19 på vardagarna. Eller fattar de och bara hoppas att om de flashar den för mig släpper jag igenom dem?

Etiketter: , ,
Postat i Jobb | Inga kommentarer »

Hur man får sina anställda att känna sig lika mycket värda som hästskit

torsdag, 7 januari, 2010

#4 Referera till varje anställd efter deras anställningsnummer istället för deras namn. De är ju trots allt enbart en i mängden och helt utbytbara

#5 Prioritera aldrig att åtgärda fel som endast påverkar anställda och inte kunder, såsom värmen i spärrarna.

Etiketter: ,
Postat i Hästskit | 2 kommentarer »

« Äldre poster