Är ute på sambons land, eller det är hans mammas landställe. Jag har försökt säga att jag inte gillar landet. Jag gillar inte att tvingas vara trevlig och social i flera dagar utan någonstans att gömma mig (om jag inte skulle välja gå ut och gå i skogen förstås). Jag får lätt ångest.

Vi har varit här sedan i torsdags. Med en BiB åkte vi hit. En BiB som vi (mest jag) avslutade igår. Ångesten riktigt sköt i höjden när jag insåg att den skulle ta slut igår men då kom en räddande ängel. Helena satte sig i bilen från Stockholm och körde ut hit (Väddö) med en vän enbart för att fika. 1½-2 timmar i bil för att fika. Och så hade hon med sig 2 flaskor vin. Behöver nog börja tillbe gudinnan Helena.

Jag gillar inte att jag känner att jag måste hjälpa till, eller att jag måste vara ute för att inte bli dömd. Gillar inte kryp (blir alltid biten), gillar inte sol (blir otroligt bränd) och gillar inte att vara social. Men jag har inget val. Jag har en underbar sambo som ställer upp för mig, så jag sitter här och försöker att inte vara för grinig. Men imorgon får jag åka hem!!

Jag satt och tänkte igår, hur tjock jag blivit sedan Love dog, och började fundera på om jag itne skulle skaffa hund igen. Bara som motivation. Det gick inte lång tid innan jag insåg att jag inte tänkte mig springandes omkring med en hund, utan med Love, och då skrotade jag den idén. Jag kommer aldrig få honom tillbaka så det är inte värt att ens försöka hitta en hund som är en hundradel så fin som han var. Det gäller att motivera sig själv då. Men om man inte har lust att laga mat eller är sugen på någon mat utan mest bara känner blä för allt. Vad gör man då? Försöker läsa matbloggar för att få inspiration men känner bara blä blä blä.

Varje kväll när jag går och lägger mig tänker jag att det ska bli bättre imorgon.