Har du någonsin känt att du slösar ditt liv? Allt går på rutin, så när som alla dagar se likadan ut som den innan och även om du skrattar ibland, gråter ibland, så är det mest bara blaha?
Ibland så gråter jag och blir glad för att jag gråter. För jag lever. Jag gråter men jag lever. Allt är inte bara en grå dimma som trycker ner mig i en väldigt mörk grop.
Jag vet vad jag behöver göra för att vara lyckligare, det kanske inte är lösningen på allt men på mycket, men vägen dit är så otroligt lång och så otroligt svår just nu. Mamma brukar säga att man kan intala sig själv vad som helst och att jag intalar mig själv att något är omöjligt och då blir det det. Så jag försöker intala mig att det är möjligt. Och vissa dagar tror jag på mitt eget försök på att intala mig själv det. Det är möjligt. Jag lovar.
Ibland tror jag att jag aldrig kommer vara 100% lycklig, eller ens 50%. Bara lyckligare och olycklig. När jag var singel var vissa saker enklare men jag var inte lycklig. Nu när jag är i ett förhållande är jag upp över öronen kär men inte heller helt lycklig. Hur lyckas alla andra? Hur gör dom?
