Efter förra veckans konstanta tunnelbane kaos var Lexi snart ganska sjuk. Man blir det av att stå ute, mitt i natten, i kyla, oavsett om det är helg och man väntar på en ersättningstaxi som aldrig kommer, eller om det är vardag och väktare kastar ut en från den varma spärren så man kan stå ute i minusgrader och vänta på nattbussen.
Men det var nog mer som bidrog till att jag blev sjuk. För jag var så utmattad, så otroligt slut.
Nu känner jag mig uppfriskad och utvilad. Jag rörde inte en skolbok när jag var sjuk och jag sjukade mig dessutom från jobbet, det sker typ aldrig.
Nu är det en ny vecka och nya tag.
Fukt och kyla är aldrig någon trevlig kombination, är man dessutom inte så värst pigg känns det ännu värre. Jag blir aldrig utkastad av några väktare, de ringer istället då och då när larmet går. Vet inte om det är så mycket trevligare eller bättre?
Det är definitivt både trevligare och bättre. Jag skulle hellre ta ett telefonsamtal. Men anledning till att jag blev utkastad var ju för att han ville stänga stationen.
Nästa gång tar jag bara sista tåget hem och skiter i att det är en säkerhetsbrist (eller jag gör nog itne det, men så arg är jag… att jag funderar på det!)