Jag satt och tittade på en film på jobbet inatt. Det var en Oscars kandidat, den enda som inte har en verklig människa i den. Helt tecknad.
Söt film, gjord för barn och tydligen uppskattad även av vuxna.
Tanken att kunna sätta ballonger till sitt hus och ta det med om man flyttar gav en alldeles varm känsla inombords.
Men det var inte det jag skulle prata om.
Utan filmen Up, som den heter, började med ett par ungar som bondar över samma intresse och växer upp tillsammans, gifter sig och har ett underbart liv ihop. Man får de första 5 minuterna (möjligtvis tio) följa deras 60-70 första år. Det var inte att de var ihop så länge som gjorde det, utan hur söta och roligt de hade ihop. Jag var direkt giftassugen.
Men vad säger det om mig? Som tror jag måste ha en ring på fingret och någon som lovar mig evig kärlek för att tro att jag kan få just det. En person som är min närmaste och underbaraste tills vi är skröpliga och tynar bort?
Försökte prata med min älskling om det men orden ville inte riktigt forma sig. Ok så visst, jag hade sovit hela tre timmar sedan jag kom hem från jobbet, men ett försök är ett försök.
Det är något cyniskt i mig som säger att eftersom han inte vill gifta sig så vill han inte vara med mig. Inte egentligen. Även om jag inte tror det själv så är det en liten röst som tjatar någonstans där i bakhuvudet. En som säger, när han träffar någon annan och blir riktigt kär, kommer han gifta sig. Det är bara inte du.
Men jag känner par som varit sambos genom två barnafödslar och trettiotal år och är sötare ihop än många av de jag känner som är gifta.
Så vad säger det om mig?
Att jag måste ha en ring och ett papper för att verkligen nå tillit? Har jag så lite tro i att jag kan hålla mig intressant i flera år så jag måste binda någon vid mig, någon som får svårare att gå ut genom dörren för jag har en laglig rätt till att vägra skiljas? Vill jag verkligen ha sådan makt över någon?
Jag vill bli gammal med min älskling. Vissa kan tycka det är naivt att känna så efter så kort tid ihop, men jag vet att jag vill. Jag antar det är så när man är kär.
Etiketter: älskling, film, giftassugen, giftermål, oscars, ring
Att vi blivit itutade att tro att en ring på fingret är det enda som räknas? Skit i känslor eller vad folk säger, pre-nup och skilsmässa, det är på riktigt! För att varenda film där nån *inte* vill gifta sig, menar på att hon/han inte träffat rätt än, men när hon/han(hen?) gör det, då är det kristet giftemål som gäller (polygama mormoner räknas inte). Att vilja leva med varann räcker inte, enl Hollywood. Oavsett skilsmässostatistik. Eller hur andra gjort.
Jag säger inte att man inte ska gifta sig, eller att man ska, det gör man ju som man vill. Men det är tråkigt att man *måste* gifta sig. Speciellt eftersom det fortfarande är så många som inte får det. Kram förresten!
Ed! Alltså du har ju så rätt, och det vet ju jag också men ändå så undrar man lite sådär i bakhuvudet om det är fel på en för att alla killar man träffar absolut inte vill gifta sig. Och gör det tydligt väldigt tidigt…