Arkiv för november, 2009

HERREGUD!!

måndag, 30 november, 2009

Jag har världens bästa pojkvän!

Inte nog med att han totalt tog hand om mig när jag var sjuk, gick ut i regn och rusk för att handla mat, julmust och pick-me-ups… Han handlade även sanitärprodukter, SANITÄRPRODUKTER!! Ärligt talat…

Men inte nog med det, utan när jag glömmer saker hemma hos honom, snart kanske mitt hem också, så letar han upp dem, tålmodigt lyssnandes på en hysterisk flickvän i telefon, sedan går han med på att ta en omväg på väg hem från möten för att droppa av det åt mig på palatset.

Han är en ängel min pojkvän!

Klappar min rosa pelefant

onsdag, 25 november, 2009

Trodde det var gårdagens feber hallucinationer… även om jag inte tror jag har feber… men det var det inte. Inte nog med att jag blev godkänd i Ekonomi Styrningen, jag fick B! Helt osannolikt tycker jag, kanske ska kolla en tjugonde gång?

När var jag senast sjuk ändå?

tisdag, 24 november, 2009

Det blev ingen sömn för mig inatt. Jag mår inte alls bra men vad är jag för sjuk? Tror jag har en förkylning som försöker bryta sig loss, men jag tror den har legat latent i en månad så vad är det för speciellt nu?

Jag har ont överallt.

Eftersom  jag inte sov inatt, sov inte älskling så mycket heller. Förrän nu förstås. Han sprang upp och hämtade piller och kollade om jag hade feber och kramade mig. Stackarn.

Ska försöka brottas med kurslitteraturen istället så får vi se om man kan läsa när man har dundrande huvudvärk.

Usch fy fan

torsdag, 19 november, 2009

Jag vet inte om det är för att jag påverkas av akut sömnbrist eller om det är en reaktion på dålig mat, eller det kanske är en hormon rubbning som påverkas av ägglossning, men hur som helst så känner jag mig otroligt otroligt ledsen. Jag vill mest bara kurra ihop i fosterställning och gråta.

Kanske är de där jävla p-pillrerna man äter, eller något underliggande missnöje som jag inte kan sätta fingret på men allt känns bara bajs just nu.

Tur att man inte har depression av något slag eller så, då hade man mått så här illa oftare. Usch.

Nu ska jag för er berätta…

måndag, 16 november, 2009

…om världens sämsta tapas restaurang.

Efter en trevlig dag på Hovet där AIK piskade Borås med 5-0, gick jag och min sötaste på en promenad. Först promenerade vi till Skanstull, där tog vi tunnelbanan över avgasbron för att sedan fortsätta promenera.

Jag som hade gått upp ganska sent (runt tre på eftermiddagen) blev ganska snabbt hungrig och törstig och ville ha mat mat mat och sötnosen som alltid kan äta (hävdar han) hade inget emot det.

Vi hade inga riktiga planer på vart vi skulle gå eller vad vi ville äta så när vi nådde Gamla Stan och såg ett tapas café (Café Tapac) sa vi båda varför inte. Det blev tredje gången vi åt Tapas ute.

När man först kom in såg det väldigt mysigt ut med nerdimmat och levande ljus på de upphöjda borden. Det fanns lediga platser som vi blev hänvisade till så vi gick och satte oss och hängde av oss ytterkläderna. Vi fick ingen meny… Nähä. Men det dröjde inte alltför länge förrän än servitris kom med en meny och försvann lika snabbt som hon uppstått.

Vi gick igenom menyn, jag var jättehungrig och törstig. Vatten… vatten… vaaaatten skrek min kropp.

Det dröjde en ganska lång stund innan vi fick beställa. Vi beställde 3 tapas var, fördrink samt cola för älskling och vatten åt mig. Jag sprang och tvättade händerna och när jag var tillbaks var våra drinkar där.

Jag som hade beställt en Dry Martini (mums) som säkert var totalt 4 cl vätska. Himla snålt. Istället för en pimento oliv var det en stor fransk grön oliv med kärna och ingenstans att lägga kärnan. Hungrig som jag var slukade jag oliven men det gjorde mig bara törstigare. Vart var mitt vatten?

Vår mat kom. Den var knappt ljummen, närmare kall. Och otroligt översaltat. Tre av fyra rätter var friterade där frityrdegen snarare påminde om ströbröd. Torrt och hemskt. Älskling bad servitrisen om vatten igen.

Vi plågade oss igenom tapasen, jag var hungrig och hade nog ätit jord om det hade serverats, synd, annars hade jag skickat tillbaks allt. Till maten serverades det bröd. Mini baguetter som man kan köpa på Ica i fryst påse och värma själv i ugnen.

När vi såg servitrisen igen bad vi bara om notan istället. Trots att jag var otroligt hungrig lämnade vi mycket av vår mat kvar.

Vi var så upprörda efter att sötnosen betalat notan på över 500 kronor att vi gick nästan rakt över gatan till Sjätte Tunnan och söp oss nästintill dyngraka på mjöd. Sedan fortsatte vi vår promenad inmot stan, köpte mat på McDonalds och tog taxi hem.

Aldrig, aldrig, aldrig att jag sätter foten inne på Café Tapac igen. Aldrig. Det var den sämsta restaurang mat jag någonsin ätit och jag har ätit illa mat. Vi fick aldrig vår dricka utan gick för vi orkade inte vänta. Maten var kall, torr, överstekt, för salt och helt enkelt hemsk. Det bästa var det uppvärmda frysta baguetten. Då kan ni själva förstå hur hemskt det var…

New kind of low

söndag, 15 november, 2009

Asså, du jag har ba inget att åka för men, liksom, kan inte jag få gå igenom ändå och min polare.

Nej, en biljett kostar 40 kronor.

Men du gumman, asså, ingen ser och ingen vet.

Tyvärr, det här är mitt jobb och jag kan inte bara släppa igenom dig.

Ok, ok, men om du låter mig åka så tar jag ditt nummer, och jag svär asså jag kommer ringa!

lite halvt förnärmad och samtidigt road över killens tro på sin egen oexisterande charm

Nej, en biljett kostar 40 kronor. börjar känna mig otroligt tjatig

Men gumman, jag tar ditt nummer och ringer dig, sen kommer jag över, jag lovar.

börjar skratta, nu är det dessutom riktigt förolämpande, ser jag så hemsk ut att jag måste vara så desperat?

Du, nej tack, haha tittar honom ordentligt i ögonen och sen upp och ner, han var verkligen inget att ha, och vill att han ska fatta det

Han och hans polare drar. Jävla idioter. Jag skulle inte vara intresserad även om jag inte hade världens finaste pojkvän!

Någon som vill byta med mig?

torsdag, 12 november, 2009

Snart är jag klar med organisering. Det är lite nervöst för det är verkligen en kurs jag inte vill behöva gå igen och eftersom vi inte får en omtenta på vår hemuppsats så måste man lyckas. Det är live or die, win or lose.

2500 ord är maximalt det man ska skriva om organisationen i omvärlden. Kunde de valt ett tristare ämne? Jag tvivlar. Med det ämnet ska man använda varje kapitel i vår bok. Vår otroligt trista och jobbiga bok som är på engelska med komplexa business english ord som man inte automatiskt kan en översättning på och därför sitter och använder google translate. Jävla Företagsekonomi.

Positivt däremot är att jag förälskade mig i finansiering och har valt den inriktiningen med start nästa termin, om jag klarar juridik omtentan, vilket jag har bestämt att jag ska göra om jag så måste läsa jöken böckerna 10 gånger om. Jöken ska bli mastered och därefter är det fritt fram ska ni se! Aldrig mer företagsekonomi! Aldrig mer flumämnen som organisation!

Tur att jag har Jenny i alla fall. Vi har varit riktiga troopers den här kursen. Vi blev ju dumpade av halva gruppen, lets not dwell about it anymore, och trots dubbelt så mycket som alla andra har vi överlevt! Visserligen har det märkts att jag är utarbetad. Somnade klockan sju i tisdags och sov till tio morgonen därpå. Utan några problem. Vaknade en gång vid midnatt och gick på toa och skällde på sötnosen som lät mig somna (som om han hade kunnat göra något åt det) och sedan vaknade jag en snabbis vid åtta då jag ställde klockan på alarm vid tio. Vid tio kände jag att jag gott kunde sovit några timmar till. Och jag är inte sjuk! Helt sjukt egentligen vilket bevis på att man är utarbetad…

Nu ska jag försöka knåpa ihop minst 400 ord till om ämnet sen ska jag korrläsa innan jag skickar in skiten. w00t!

Musik är musik är musik

onsdag, 11 november, 2009

Jag tror inte man är sin musiksmak.

Jag har aldrig varit särskilt suave när det gäller musik. Jag har min smak och det är så det är. Jag kan inte band, jag är verkligen usel på genrer (jag menar verkligen usel!) men jag vet vad jag tycker om.

Så länge jag kan minnas har man placerats i fack beroende på vad man tycker om för musik.

Man är en prep som lyssnar på top tio, mest populära, absolut inne just nu. Eller så är man rockaren som har diverse standard band man bara måste älska. Kanske invandraren som måste gilla rap eller r’n'b för country leder till rejäl mobbing (trust me I know).

Hur som helst så ska man passa in i en genre.

Vad händer när man älskar Metallicas Black album samtidigt som man tycker Alanis Jagged Little Pill är helt sjukt bra, eller diggar Ultimate Legends 3 disc collection. Vad gör man när man tycker N.E.R.D är genier men samtidigt lyckas Cradle of Filth få en att känna saker i kroppen och Cranes få en drömma. The Cranberries gör att man svävar på moln. För att inte snacka om Timbalands senaste album som gör att man bara vill dansa.

Vart passar man in då?

Ständigt vara definierad av sin musik smak.

Jag var ett enormt Madonna fan på 90 talet. Ni vet den delen av 90 talet då Madonna var helt ute. Där emellan Immaculate Collection och Bedtime Stories (Jag utesluter Erotica helt för jag var ca 11-13 och alla tyckte sex var obcent). Jag var otroligt mobbad för det. (Jag gick i en skola på Östermalm där ens hela existens skulle värderas i hur cool man var).

När Madonnas Bedtime Stories kom ut och Secret och Take a bow släpptes fick jag höra Vadå, jag har varit Madonna fan i evigheter nu… Det brukade göra mig hysteriskt arg samtidigt som det sårade. För där hade jag blivit mobbad för min musiksmak och sen när hon var inne så passade den alla andra. För att inte snacka om när Ray of Light släpptes…

Musik, är individuellt. Det finns ingen bra musik smak och det finns ingen dålig. Att ha åsikter av människor enligt vad de lyssnar på, oavsett om det är Britney Spears eller Sex Pistols, är helt fel. Att påstå att ena är rätt och andra fel, är sinnessjukt. Du kan bara säga vad som får dig att må bättre, men den musiken som får andra mår bra är den rätta för dem.

Den eviga åsikten att rockare ska hata popare eller r’n'bare… tröttsamt. Du måste inte tycka om musiken, och du måste inte lyssna på den. Men att ändra eller håna andra? Det är bara ledsamt. Respektera individualismen. Och du är inte din musiksmak. Det är bara vad du lyssnar på…

För jag får det…

torsdag, 5 november, 2009

Får du en varning innan du går in på boybeater.org?

  • Ja (6%, 1 Votes)
  • Nej (83%, 15 Votes)
  • Jag förstår inte vad du menar (11%, 2 Votes)

Total Voters: 18

Loading ... Loading ...

Nu vill jag bara gå och lägga mig och stänga ute allt

måndag, 2 november, 2009

Fan vad ensam jag är. Egentligen spelar det ingen roll om man är singel eller inte. Finns ingen där när man verkligen behöver någon att prata med är man lika ensam och patetisk ändå.
Hur får man nya vänner? Och vart tog de få jag hade vägen?