Arkiv för oktober, 2009

Kär

torsdag, 29 oktober, 2009

Min sötnos läser den här bloggen…

…men det stoppar inte mig från att säga, jag minns inte när jag kände så här för någon senast. Vill bara krama och pussa på honom hela tiden, samtidigt som jag oroar mig för att kväva honom. Hoppas han förstår.

T minus 29 minutes

lördag, 17 oktober, 2009

Snart slutar jag.

Då går jag härifrån, åker några stationer, promenerar en bit, går in i en port, öppnar en ytterdörr med ett par nycklar, strippar av mig kläder, borstar tänder (eventuellt går på toa), sedan kryper jag ner i en varm säng bredvid en varm kropp och tvingar till mig gos av en trött person. Jag är elak på det viset.

Jag har kanske rökt bort alla hjärnceller?

lördag, 17 oktober, 2009

Jag är helt inställd på att jag kommer sitta i spärren resten av livet. Det är genom spärrjobbet jag kommer betala mina studieskulder.

Varför?

Därför att även om jag inte är korkad så är jag bara inte tenta smart. Jag är otålig och korkad helt enkelt. Även om jag kunde allt så fick jag 3 fel (av 12), varför? För jag fattar inte hur man läser frågorna, eller så tvivlar jag på mina svar, eller så slarvar jag.

Min dag har gått från toppen till usel.

Jag vaknade i armarna på en sötnos. Gosade och pratade och sedan så repeterade jag tentor (vilket gav mig 2 extra poäng på tentan senare… smart gjort med andra ord). Sedan gick jag och sötis hand i hand mot tbanan innan jag åkte och mötte underbara Kara och Morran.

Fan vad han har växt och gud vad det kändes som vi inte hann snacka klart och jag ville slippa vara trött och stressad men när är man det nu förtiden?

Efter det rusade jag iväg och gjorde tentan. Det tog mig 90 minuter och nu såhär i efterhand borde jag suttit minst 30 minuter till, eller varför inte till 22 som jag egentligen kunde ha gjort?

Kom hem och hade 3 timmar av slapp innan jag skulle till jobbet.

Började snacka om farbror och allt med systeryster, vilket ledde till att jag ringde Helenas mamma och fick lite info om vad som får och inte får göras. Ringde sedan farbror för att säga att han inte kan bossa runt som han gör. Fick som svar ”ja det var ju väntat av er ni gjorde ju så mot Nina (pappas änka)” varpå jag fick ett utbrott och informerade honom att han var inte där och han har hört en sida och är alltså inte opartisk i frågan. Informerade honom om att allt vi ville var en giltig bouppteckning vilket Nina inte kunde tillgodose oss. Efter att han inte ville höra och tyckte vi skulle gå vidare till söndagen sa jag att jag var sårad att han inte hörde av sig efter pappa dog och han sa ”detsamma” och då började jag gråta.

Det var verkligen svårt att höra en röst som var så lik pappas. Fyra år har gått men jag har inte kommit någonstans. Bröt ihop och storböla. Sedan ringde jag min sötnos som ville komma och trösta mig men då var det nästan dags för jobbet.

Jag var så arg på min farbror även om han försökte kompromissa var det försent, han hade sagt det oförlåtliga med att ta upp Nina. Han var inte där, han frågade inte oss om något, han hörde inte av sig förrutom när han ville ha några skivor.

Pappa tyckte inte ens om honom.

Ögonen var röda och svullna när jag gick till jobbet. Jag bestämde mig ändå att jag ska dit på söndag och ta något i minne av farmor. Något jag kan visa mina hundar när jag blir gammal… titta, det här tillhörde er gammelfarmor

Ralph Lauren

torsdag, 15 oktober, 2009

PhotoshopDisasters: Ralph Lauren: The Hits Keep On Coming.

De vet verkligen inte när man ska sluta…

Vem har spridit glasskärvor i mina lungor??

måndag, 12 oktober, 2009

Jag har ont i mina lungor. Det gör mig alltid nervös. Det brukar betyda att jag har kommit i kontakt med något jag är allergisk mot eller att jag håller på att bli förkyld. Jag hoppas på det förra för då kan det botas med att jag kommer ihåg min inhalator. Är det det senare så blir jag olycklig. Tenta på fredag och jag orkar verkligen inte vara sjuk nu när det faktiskt går så bra.

Idag var jag med mamma och William. Innan vi splittade satt jag och mamma och pratade medan William byggde på nyinköpt lego. Det var ett barn som gnydde lite längre bort och mamman, likt de flesta trendiga mammor, satte barnet i någon trendig bärsele och gjorde sig iordning för att gå. Varför man inte bara kan ha barnet i vagnen (som ändå är med) fattar jag inte, men jag har ju inga barn heller.

Jag sa, till mamma: Jag tycker Anja ska skaffa ett till barn så jag kan få gosa lite med det.

William, 6år: Men du har ju mig

Jag: Men du vill ju aldrig gosa.

William: Nästa gång jag kommer till dig ska vi BARA gosa.

Han är för söt den ungen. Detsamma när jag tidigare under dagen hade nämnt att, eventuellt någon dag i framtiden, flytta från Stockholm, då säger han, Men du kan ju inte lämna din älskling. Sedan tittade han sorgset ner i bordet. Och han har så rätt. Hur skulle jag kunna lämna honom? Kanske när han blir tonåring och inte alls vill umgås med mig.

När jag kom hem ställde jag mig och kokade kycklingar. Det var inte planerat, utan jag ville äta Flygande Jakob och då behövde jag kycklingfiléer och eftersom jag vägrar, VÄGRAR, köpa 900g kycklingfiléer för över 100 kr så köpte jag 4 hela kycklingar för samma pris. DVS 5-6 kg kyckling för samma pris. Sedan styckade jag ut alla filéer och använde dem till min Jakob. Varför kan jag aldrig minnas att jag inte tycker om jordnötter? Resten rockade. MUMS! Undrar om jordnötterna ligger bakom lungorna…

Resten av kycklingarna kokade jag, sedan rensade jag dem och silade buljongen, reducerade den och nu ligger den i kylskåpet, av två anledningar. Första ska jag skumma bort fettlagret som kommer bildas (inte för att fett är dåligt utan för att buljongen ska hålla länge) och sedan behöver jag någons  hjälp att hälla buljongen i istärningpåsar. Sedan ska den frysas. Kycklingarna är såklart rensade och väntar i kylskåpet på inköp av fryspåsar. Massa kyckling att äta i framtiden.

Det kanske ska nämnas att jag köpte en frys för någon månad sen. Hur levde jag utan frys? Jag fattar inte hur jag gjorde det, älskar min frys (som står bakom TVn).

Inatt får jag sova ensam. Första natten av ganska många. Det suger. Men jag slipper i alla fall ligga kåt bredvid en sjukling…

Underbaraste vackraste

måndag, 12 oktober, 2009
william äter frukost

william äter frukost

Idag struntade jag i att gå i skolan på repetitionen (tenta på fredag) för jag ville hjälpa mamma sitta barnvakt åt världens finaste lilla pojke!

min älskade sjukling

måndag, 12 oktober, 2009

Jag är så kär i min snutt. Det är svårt att lämna honom på morgonen när han slår ut armarna och vill ha hej då gos.

Ibland kommer någon på något genialiskt

lördag, 10 oktober, 2009

Om man har fobi för att ta upp en telefon och ringa ett samtal, så kan det ibland vara jobbigt att leva. Saker som att ringa till arbetsförmedlingen, Akassan, tandläkaren, vårdmottagningen skapar stress. Stress. Usch.

Om man då sitter och håller på att svälta ihjäl för det inte finns något att äta hemma hos sig (eller personen vars hem man har valt att ockupera) så blir det som en dans på hett kol.

Man är alldeles för lat/trött/svältfödd för att bege sig ut för att handla och sedan laga ihop något, alternativt ge sig ut och stå i någon restaurang kö, inandas matos och känna hur hela kroppen skriker, så man vill verkligen beställa hem en pizza.

Usch telefon, tänker man då och hela kroppen vrider sig. Så vad gör man?

Jo man sätter sig och surfar istället och kan inte sluta tänka mat, och är beredd att ge sig, så man söker på ordet Pizza Hemkörning, och vad händer?

Pizza Hemkörning — Pizzerior Utkörning – BESTÄLL på OnlinePizza.se.

Jo seru, man hittar ett ställe, där man klarar sig utan att ta upp en telefon. Man klarar sig utan att förklara något alls i telefonen, plus när man beställt, och fått bekräftelse så har den uppe en nifty liten klocka som räknar ner tills när ens pizza kommer komma plingandes på dörren.

Ibland är livet bara för sweet!

Och där delar man DNA

fredag, 9 oktober, 2009

001För några veckor sedan dog min låtsas farfar Kalle. Kalle var väl det närmsta jag hade till en farfar när jag växte upp, även om han alltid drog sig undan och för det mesta inte visade något som helst intresse för oss barn.

När pappa dog tyckte jag vi skulle hålla kontakten, så jag ringde lite då och då tills han en dag tyckte att han klarade sig bra utan oss, och med oss menar jag mig och mina två ”hel” syskon. För pappas änka, ochhennes son (min minsta lillebror) träffade han på regelbundna visiter.

Jag blev såklart sårad men samtidigt så hade vi inte mycket till kontakt från början.

Nu är han alltså död. Begravningen är om en vecka, jag ska inte gå. Jag har både föreläsning och tenta den dagen men jag sitter och undrar om jag skulle ha gått även om jag hade varit ledig. Jag tvivlar.

Jag fick först höra om Kalles död genom pappas änka. Hon ringde bara mig och varken eller systeryster eller prutt brorsan. Jag fick meddela dem. Sedan fick jag höra det av min farbror. Min farbror som inte har hört av sig en gång sedan min pappa dog för 4 år sedan. Nåja, det är en lögn, en gång budade han på pappas cdskivor som jag sålde på nätet, sedan fick jag en utskällning för att jag inte hade ringt honom och frågat om han ville ha dem. Då hade pappa varit död i 2-3 år och jag hade inte hört något av honom innan dess. För mig tydde det självklart varför jag itne ringde och kollade om han ville ha skivorna, sedan såg jag till att han inte vann några fler. Elakt?

Min farbror emailade mig. Det var väl enklare än att ringa, eller han kanske inbillar sig att han inte har mitt nummer (som går att få tag på genom eniro). Han hörde inte av sig till systeryster eller pruttbror utan jag vidarebefordrade mailen. Mailen för det var två. En innehöll dödsannonsen.

Egentligen vet jag inte varför jag blev förvånad över brist på kontakt med pappas sida av släkten efter han dog. Själv var han usel på kontakt, och faktiskt var inte många av dem några av mina favoriter. Men när pappa dog och nästan ett helt år av mitt liv försvann i en dvala så blev jag otroligt bitter på min farbror och faster. De själviska djävlarna sket fullständigt i oss. Faster med skyddad identitet hörde bara av sig till hopen av oss när hon ville bli utköpt ur farmors arv och min farbror när han ville ha något pappa lämnat efter sig. Materialistiska djävlar.

Nu när Kalle dog kommer farmors arv att utdelas. Alla mina leksaker från när jag var liten är nog borta ändå. Alla små figuriner och annat krafs som vi pillade på när vi var små, säkert sålt. Farbror och Kalle planerade sälja det någon gång runt pappas död, så nu är det väl borta sedan länge. Ledsamt. Bittert. Jag hoppas själviskhet och girighet inte är egenskaper jag ärvt.

The criticism that Ralph Lauren doesn’t want you to see!

onsdag, 7 oktober, 2009

Jag har Photoshopdisasters sparad på min RSS i evigheter. Jag tycker det är hysteriskt roligt att se hur långt vissa går för att redigera bilder de använder i tidningar, annonser, på nätet, ja bilder i allmänhet.

När jag såg den här bilden upplagd där mådde jag nästan illa. Hur långt har man inte gått för att tvinga på oss kvinnor ett ideal och här har de gått så långt att kvinnan ser halvt ut som en docka…

The criticism that Ralph Lauren doesn’t want you to see!.

Men det värsta var när jag läste att Ralph Lauren nu gör nästan vad som helst för att få Photoshopdisasters och andra sidor att ta ner bilden, med hävdan att det strider mot Copyright lagen, då fick jag nästan dåndimpen.

Vad hände med att All publicity is good publicity?