Idag ska jag och världens vackraste femåring umgås.

Jag ska packa ihop och dra mig till mamma. Dit ska William komma. Mamma och H är i Finland och jag och William får lägenheten för oss själva. Yay.

Vad resten av dagen ger vet jag inte än. Jag har inte tänkt så långt. Men jag vill inte till spårvägsmuséet. Williams favorit ställe med sin mormor. Det finns faktiskt inte så mycket att se där att man inte får allt sett på en enda visit. Tror det är mini tåget som lockar. Han vill åka den fram och tillbaks och sen fram igen.

Hur vi än gör så kommer vi ha kul idag.

Jag har kött i marinad i kylskåpet. Det ska följa med hem till mamma. Över natten ska jag torka köttet för nu ska det fan bli bra beef jerky. Jag kommer inte ihåg om jag bloggade om det men jag gjorde lite jerky i höstas, sedan lämnade jag det i mammas ugn och åkte hem. Mamma glömde bort det och resultatet blev kött som var knaprigt som knäckebröd. Inte särskilt trevligt. Nä denna gång ska jag ha ögonen på det själv, för nu har jag lovat det i julklapp/födelsedagspresent till Linda i två år. Det är 4 tillfällen jag misslyckat att stå fast vid mitt löfte. Nej denna gång ska jag lyckas!

Igår bytte jag från Com Hem (tv) och Tre (7,2 mb mobilt bredband) till Telia på båda. Förrutom samma kanaler, så fick jag en gratis digital kamera och 3 månader kostnadsfri tv och ett månadsbelopp som är 110 kronor billigare. Förrutom ett bredband som är 160 kronor dyrare så är det 10 gånger snabbare. Tillsammans blir det ungefär samma kostnad men en enorm skillnad. Vi får se om jag kommer störa mig lika mycket på Telia som jag har gjort på Com Hem. Såklart fick jag världens underbaraste teleoperatör när jag ringde och sa upp Com Hem. Men 3 år av bli våldtagen av CH räcker. Nu är jag fri!

Det är roligt hur alla företagen marknadsför sin snabbare internet med att det går snabbare att ladda ner. När jag sa att man får ju inte ladda, det är ju olagligt fick jag svaret Ingen vet vad du gör ändå. Intressant att de har den ståndpunkten nu men så fort polisen kommer och pressar kommer de lägga mig inför the chopping block…

Jag hade en trevlig Oscarkväll med min syster.

Jag var uppe hela natten, hon snoosade lite här och där men all-in-all så är det här nog det piggaste vi varit. Och ni som hade frågor om kvällen, har ni missat att det finns en liten miniblog till höger?

Nästa år sätter jag upp en invite i bloggen. Vi brukar nämligen vara fler än bara vi två på Oscarkvällen men nu blev det som det blev. Våra ordinarie hade andra planer.

Jag har arbete att göra. Som betalar bra. Men jag drar mig för att göra det. Jag vet inte varför. Det är inte bra att dra ut på det, speciellt när jag får betalt. Pengar. Moolah. You know?

Och så verkar jag ha tappat bort min fina vikinga-kopia ring. Som jag älskar. Kan inte hitta den någonstans. Jag kan inte heller tänka mig vart jag kan ha tappat bort den någonstans. Det enda som verkar logiskt är att den ramlat på golvet och blivit upp-dammsugen för jag kan verkligen inte minnas att jag tagit av den någon annanstans än hemma. Jag vill gråta.

Imorgon åker mamma till Finland vilket jag för en gångs skull tycker är skönt. Ingen som suktar med vin och ringer mig 5 gånger om dan för hon vill prata eller behöver hjälp med nåt. På lördag ska jag ta med min underbara systerson hem till mamma och bo där över natten. Jag ska sitta barnvakt och min lägenhet är sjukt liten. William har sovit hos mig en gång och det gick bra (även om Love levde då och jag fick panik när Love ville kissa och William låg och sov).

Japp, nu har ni fått lite info. Jag ska leta efter nåt att irritera mig på så kanske jag skriver något intressantare nästa gång.

Tonight’s the night we’re gonna make it happen.

Tonight’s the night we put all other things aside.

Inatt är Oscarsgalan och enligt tradition kommer syrran över och vi ska vaka hela natten. Jag bestämde mig för att ta en dag från mitt fina leverne och svulla ut helt. Och när jag säger helt menar jag helt.

Om jag inte nämnt det tidigare så bor jag i en 23 kvadrat etta och det finns inte så mycket plats för nåt alls. Det hjälper inte att jag ska försöka klämma in ett makeupskåp/bord. Hittar ingen bild på nätet så jag ska försöka beskriva det. Det är ett bord med tre speglar och flera lådor. Till det är en pall. Vid speglarna är det lampor som ska göra så man ser vad man gör. Bild kommer när de orkat köra hit det. Det är i trä och jag är helt kär i det.

Men min poäng är att jag var tvungen att möblera om lite. För om vi ska kolla Oscars så måste vi ha plats att sitta bekvämt. Det ser helt skumt ut i min lilla 23a. I ena hörnet är det tomt och andra är det intryckt ett skåp (för tungt för att flytta), tv, soffa och enormt mysig fotölj (som jag ska sitta i inatt!).

Undrar hur många cola jag måste dricka för att vara vaken inatt. Undrar hur många jag vågar dricka innan ångesten kryper sig på.

Igår var jag ute och drack vin med en vän. Fem timmar flög verkligen förbi.

På väg hem, klockan ett på natten, så trodde jag jag skulle frysa ihjäl. Det var sjukt kallt.

Kom hem och kollade på termometern. 12 minus grader. Yay Stockholm. Usch fy vad kallt.

Jag är trött på kyla. Ofta tänker man att när jag kommer hem så ska det bli så skönt att bli varm och mysig igen. Jag går in genom dörren med hoppfulla steg. Tar av mig skorna och jackan men tvekar vid halsduken och mössan.

Det är hela 18 plusgrader i min lägenhet. I luften. Golvet kanske är tio?

Jag går omkring påbyltad hela tiden och sover med två täcken. Ändå vaknar jag med en kall näsa och kyligt huvud. Fan vad jag hatar att det aldrig blir varmt hemma. Ibland tänker jag på att göra en brasa av mina böcker… Mmmmm jag tänker på det medan jag skriver det här faktiskt. MMMMMMMMMM vill stoppa mina isbitar till tår i brasan!

Jävla piss skit sak från helvetes mörkaste hörn som kommit in i mitt liv för att skita upp allt och göra mig hysterisk!

I oktober förra året så bestämde jag mig för att köpa en ny dator och en ny mobil. För att spara pengar och med insikten att det inte är så otroligt stor skillnad på laptopar nu förtiden åkte jag till NetOnNets butik i Barkaby.

Ny mobil och dator för drygt 6000 sammanlagt. Jag var nöjd. Tills jag kom hem. mobilen började krångla direkt och datorn imponerade inte på mig.

Men jag är lat så jag orkade inte åka till söder till netonnets serviceverkstad, även om jag egentligen kan promenera dit på en halvtimme. Bara tanken av att vara utan mobil (eller använda en jätte gammal mobil) i två veckor fick mig inte att tända på idén.

Mobilen fortsatte bugga. Snart började datorn bugga. Det första som hände var att jag var inne på IMDB och helt plötsligt började sidan kopiera sig själv och poppa upp i nya fönster. Tio blev hundra som blev tusen, sjukt fort. Det var inget annat att göra än att starta aktivitetshanteraren och avsluta hela processen.

Någon vecka senare började datorn ha problem med att stänga av sig själv. Den kom till ”Windows Avslutas” och där stannade den, tills jag manuellt stängde av datorn.

Efter det började den frysa till is lite då och då. Och fler sidor än IMDB började bli problem.

Jag har virusskannat, felsökt, rensat och fragmenterat tills jag blir tokig och det enda som kvarstår är formatering. Jag vill inte lämna in datorn och vara utan den i en månad bara så de kan formatera om den. Det kan jag göra på några timmar. Men jag vill inte göra det själv så det inte blir registrerat av NetOnNets idioter, utifall att felet aldrig försvinner. Jag vill ha en ny dator. Redan. Grrrr.

Tröttsamt och jag är så frustrerad.

Så i lördags hämtade jag ut Loves aska.

Det var skumt att gå till veterinären och inte ha med Love. Det var ännu mer skumt att bära på en påse som innehöll en trä urna som innehöll Love.

Love följde med mig till Hötorget där jag handlade mat, sedan tog vi tunnelbanan till Aspudden. Mamma och jag bultade upp oss ordentligt och begav pss ut i det isiga vädret mot Vinterviken. Halt som satan var det. Väl framme, så långt vi hade vågat ta oss, skulle jag sprida Loves aska. Vad hände då? Jo, jävla urna var ju fast bultad. Varför kollade jag inte det innan?

Det var bara att hasa oss hem igen genom isen. Vi gjorde inte illa oss i alla fall.

Planen nu är att vi ska begrava honom ute hos syrran. Jag ville det innan också men Vinterviken kändes mer som Love. Där hade han varit så mycket.

På söndagen var det planerat att vi skulle träna med vår PT. Han ställde in på lördagen och flyttade träningen till i måndags istället. Så jag tog ett par glas vin, vilket jag hade sagt att jag inte skulle. Jag blev full. Åkte hem sent och var lite bakis på söndagen.

Jag och Helena tränade ändå, vi behövde ju vara förberedda på min första PT på 6 veckor. Hela måndagen stressade jag sen för att hinna på föreläsning, hem snabbt och äta+hämta kläder och sedan till gymmet. På väg till gymmet messar PTn att han måste ställa in. Det är en halvtimme tills vi ska ses. Vem gör så? Aja… en gång ok, två gånger inte. Så han får dispens denna gång.

Jag och H tränade ändå och jag har sjuk träningsvärk. Med dieten jag kör nu (enligt PTs råd) orkar jag knappt träna nåt alls. Jag var sjukt svag. Inga kolhydrater gör så mot en…

Så det är vad jag gjort förrutom suttit på föreläsningar eller Studentpalatset och pluggat. Om du är på palatset och vill att jag ska ignorera dig, säg till!

Usch vilken vecka.

Jag har haft skola, varit på arbetsmöte som ska genera massa välbetalt jobb åt mig, jag har varit förkyld och snuskig och inte tränat en enda dag. Stackars Helena. Stackars min kropp.

Jag känner mig väldigt efter i arbete och börjar drömma att jag begravs under pappersarbete. Mapp efter mapp kastas på mig och papper väller ut, blandas och ger mig panik över oordningen. Det roliga är att jag aldrig använder mappar och alla mina papper redan är i oordning. Jag har också en tendens att glömma arbete som ska göras och sedan sitter jag fast i flera timmar av konstant arbete som ett resultat.

Det är inte att jag är lat eller slarvig. Jag har bara blivit otroligt glömsk och minns bara saker när de är fysiskt omöjliga att göra just den stunden. Som designarbete när jag sitter på en buss på väg någonstans.

För att göra mitt liv enklare (hysteriskt skratt) så har datorn som är exakt 4 månader gammal börjat få fnatt. Praktiskt taget varje dag fryser den till och måste bli manuellt omstartad. Jag orkar inte med skit som den här datorn eller min jävla piss nokia (köpt samtidigt som datorn). Fan orka lämna in dem för reparation.

Sista piss notering. Jag har fått godkänt i alla mina höstkurser. Det tog de sista två kurserna 3 veckor att bli rättade och föreläsarna säger själva att de skickat in betygen till ladok och att CSN ska vara informerade. CSN sa senast för en vecka sedan att betygen inte hade kommit in och nu svarar de inte på mail. Måste jag ringa dit och sitta timmar i telefonkö? När jag pratade med CSN tanten förra veckan, hade jag 2 veckor på mig att få in betygen annars förlorar jag CSN för januari. På något som är utanför min kontroll. Skitkul.

There you go. Jag bloggade. Jag är tillbaks till mitt bittra, cyniska anlete och jag vet att ni saknat mig.

I natt sov jag knappt något alls.

Det varvades mellan hysteriska hostattacker och smärta.

Den tiden på månaden och trots att kroppen har varit konstig i nästan ett år så var Thailand en utlösande faktor för att allt skulle bli ”normalt” igen. Nu 4 veckor efter kom andra skörden för året. Jag har blodbrist så mycket har det flödat. Ledsen ni känsliga läsare, försöker att inte vara för tydlig här.

Hostandet var otäckt. Det är inte över men det är bättre nu när jag sitter upp. Jag började förvänta mig tuberkulosiska blodfläckar på kudden.

Någonstans mitt i natten började yra också och tänkte att jag skulle försöka dämpa hostandet så mamma och pappa inte vaknade. Då skulle mamma behöva hitta hostmedicinen mitt i natten och komma och ge den till mig. Så brukade hon alltid göra när jag var liten.

Nä, det är bara att inse. Jag är inte i slutskedet på denna förkylning utan i början.