Jag är efter i skolarbete. Inte långt efter, men efter.

Har ett arbete att lämna in idag. Jag drar ut en del på tiden för jag måste prata in saker och blanda med musik. Multimedia. Suck varför tog jag den kursen? Hatar ju prata in saker. Hatar ringa människor. Och att prata in på ett band, det är ganska likt att ta upp telefonen och ringa ett samtal. Usch.

Jag skjuter upp saker. Konstant. Ska till mamma för att hämta min Beef Jerky som jag låtit torka över natten men orka sätta sig på tunnelbanan, åka till Aspudden, klättra 4 våningar upp och sedan vara social. Usch orka.

Jag jobbar dessutom bättre på morgonen. Med skolarbete. Men vet jag med mig att jag ska iväg, verkar jag skjuta upp saker ännu värre. Har inte rört mitt arbete. Det skulle varit inne för 4 timmar sedan.

Jag borde bara ta mig i kragen och åka till mamma, äta lunch om hon vill, hjälpa henne med grejer, hämta min jerky och sedan åka hem och fixa med grejer. Men det gör jag inte. Jag suger.

Jag vet att det är din födelsedag, men alla år då du gett oss skit, kan det vara helt fel att be dig anstränga dig?

Det började med att jag var lite kär. Bara lite, men tillräckligt för att ställa upp. Ställa upp på samtal mitt i natten. Ställa upp med att låna pengar. Ställa upp med konstanta krav.

Jag är för snäll, eller kanske en pushover. Men bara när det gäller män. Varför vet jag inte.

Det började för två år sedan. T kom över och vi hängde och han ville spela poker. Men han har inget VISA kort. Så ok, jag fick pengar i handen och förde över från mitt kort. Inget jag tänkte på då.

Sen några dagar senare ringde han och undrade om vi kunde göra så igen fast att jag fick pengarna lite senare. OK tänkte jag. Vi har ju trots allt känt varandra i 2 år tänkte jag. Dumt. Det dröjde ganska länge innan pengarna kom in.

Det misstaget lärde jag mig efter ett antal fler rundturer och krävde att pengarna skulle in på mitt konto innan jag förde över ett öre men för att kunna använda mitt kort valde vi att jag förde över till mitt pokerkonto och T spelade på det. Då kom nästa problem.

Av någon anledning fick T för sig att betala en skuld till en polare genom ett pokerbord. Jag är inget geni men jag kan förstå att det inte är ok. Låter väldigt likt tvätta pengar. Det var bara 500 kronor, men det räckte för att få mitt konto fryst. Efter mycket email hattande med Expekt som det var på då, gav jag upp med att ha ett konto där.

Skitsur svor jag att aldrig mer hjälpa T. Det höll en hel sommar. Och nu sitter jag där igen. Med lite sweet-talk har T nu fått mig att emaila runt till flera olika pokersajter för att få igång gamla konton jag har haft. För att sedan följa upp det med andra problem.

Det jag har kommit fram till är att T är inte särskilt smart. Han är faktiskt ganska blåst. De 10 problem han haft de senaste 24 timmarna har alla varit super enkla småsaker. Men hur korkad han än är, måste jag vara dummare. Jag fortsätter hjälpa och fixa saker åt honom, och vad får jag för det? Absolut ingenting. Jo, ibland ibland ibland, får jag ett tack.

Jag måste vara jättekär i den här idioten eller bara sjukt uttråkad med mitt liv.